Nu drar jag på semester i lite drygt 1 vecka vilket betyder att alla mina 10 000 (minus 9 990) läsare får stå ut i lite mer än en hel vecka innan det händer nåt här igen. Det nalkas bergsvandring i Rumänien och besök vid slottet Bran även känt som Greve Draculas slott.

Taggar

#semester

#Rumänien

#Dracula

En riktigt bra youtube kanal när det kommer till brädspel och rollspel (inte så mycket rollspel än men det kan komma mer i framtiden) är Wil Wheatons program Table Top, I det programet bjuder han in en bunt vänner, bekanta, medarbetare eller andra halvkända personer som deltar i ett lättsamt och roligt parti brädspel. Wil Wheaton är en riktig hardcore gamer när det kommer till brädspel och det är riktigt roligt att se honom och hans vänner i action. Det är väldigt snyggt redigerat, och ihopklippt på det sättet att du som tittare dras med i det roliga även om du just bara sitter framför datorn och tittar. Att titta på Table Top får upp mitt spelsug till max varje gång jag ser det för det är en påminnelse om hur väldigt roligt brädspel kan bli med rätt personer.

WIl Wheaton har sagt att i Table Top spelar dom bara lättsamma spel som inte har alltför många regler. Spel som Twilight Imperium och Arkham Horror skulle helt enkelt ta för lång tid och inte ge tittaren någon njutning. De har spelat rollspel en gång i Table Top och det va en kort spelsession med rollspelet Dragon Age. Wil Wheaton har pratat om att göra en "sido serie" från Table Top med bara rollspel men än så länge är det bara på idé stadiet.

Här nedanför länkar jag till vad jag tycker har varit en av deras roligaste spelomgångar hittills.

Då var andra spelet i trilogin avklarad. Det föregående spelet Tomb Raider Legend måste jag säga var lite roligare. Där var det en bra balans mellan pussel att lösa och fiender att döda. I detta spelet var det övervägande pussel. Självklart fanns det fiender att slåss mot också men inte så många och boss striderna hade dom snålat in på. Jag tror jag slogs mot 4 bossar sammanlagt i hela spelet, inklusive slut bossen. Å andra sidan var detta spelet längre än Legend så det var betydligt mer speltid här och det berodde inte på att alla pussel tog tid att lösa, vilket de ibland gjorde, men spelet var rätt långt även om man skulle klara dom relativt snabbt. Spelar du på svårighets normal så ska du inte behöva oroa dig att få slut på varken ammo eller medpacks, det hade jag i överflöd hela spelet igenom. Ett bra spel som ger dig en alldeles lagom dos med utmaning men som kan bli lite tjatigt i längden såvida man inte verkligen gillar att lösa gåtor och pussel. Precis som det förra spelet så var det inte PS2 versionen jag spelade utan den förbättrade versionen på PS3 utgåvan som syns under texten.

Läs min recension om Tomb Raider Legend HÄR

Betyg: (Bra)

Kan köpas här: CDON

Allmänt

Skriven av en brittisk författare vid namn Mike Carey, född i Liverpool 1959. Efter en del frilansar jobb för oberoende serietidningsbolag med verk i bagaget som en biografisk serietidning om Ozzy Osbourne och en fantasy baserad biografi om Trash Metal bandet Pantera fick han jobb på 2000 AD där han gjorde serier som Thirteen och Carver Hale.

Tecknaren heter Salvador Larroca och är mest känd för sitt jobb på olika X-men titlar. Han arbetade flera år som kartograf innan han gick över till serietidnings branschen. I mitten av 90 talet jobbade han med Ghost Rider åt Marvel vilket ledde till att han blev en av de mest framträdande tecknarna i USA.

Handling

Elektras far behöver låna pengar och han gör det genom ett gäng gangsters. I gengäld vill de använda hans kemtvätts firma för olaglig överföring av pengar. Det dröjer inte länge förrän fadern ångrar sitt beslut och Elektra gör allt i sin makt för att hjälpa hennes far ur knipan.

Min åsikt

Denna känns mer som en kriminalare än en superhjälte serie. Visst gör Matt Murdock framträdanden i denna men man får aldrig se honom i sin Daredevil dräkt och Elektra glider inte in i sin ikoniska röda dräkt förrän i slutet så mestadels känns det som om man läser en kriminal novell. Den är fortfarande bra trots bristen på de superhjältarna man ser på omslaget.  Både WIlson FIsk och Bullseye gör framträdanden här men Bullseye refereras i denna som Poindexter. Väldigt opassande namn i mitt tycke. Bullseye passar hans karaktär bättre. Överlag så är storyn bra skriven och väl uttänkt. Jag ångrar inte detta köp men jag tycker ändå att innehållet i tidningen ska i viss mån reflektera utsidan av novellen. Precis som dom skulle gjort en grafisk novell med Superman som bara handlade om Clark Kent. Den hade säkert varit bra, men kanske inte riktigt vad man hade hoppats på.

Mitt betyg: (Bra)

Kan köpas här: Amazon

Jag tror det var alldeles i början på högstadiet (1993) eller på mellanstadiet (1991) som vi började spela rollspel. Det första rollspelet var Drakar och Demoner. Jag hade aldrig hört talas om rollspel före kompisen visade upp sitt nyinköpta DoD och jag trodde att krigaren på omslaget var sista bossen och när vi hade dödat honom så var spelet slut. När vi började spelet presenterads jag för en helt ny spelstil jag aldrig varit med om tidigare och jag älskade den!

Om jag inte minns helt fel så tror jag att min första karaktär var en dvärg krigare som blev dödad i närstrid.  Efter att jag hade blivit dödad ville jag direkt göra en ny gubbe för utkräva min hämnd på den som hade dödat mig. En ny gubbe gjorde vi men jag fick aldrig min hämnd. Denna gången gjorde vi en stavmagiker som hade studerat magi nere i den gigantiska staden Krilloan. Jag har kvar rollformuläret på den karaktären fortfarande.

Det första science fiction rollspelet vi spelade var självklart Mutant. Detta spelet spelade vi inte alls lika ofta som Drakar och Demoner. Jag kommer inte ihåg så mycket av Mutant  mer än att vi såg en action film en gång med Kurt Russell och vi tyckte den va så fantastiskt bra att efteråt gjorde vi en karaktär som var precis som honom och spelade igenom hela filmen vi precis hade sett som ett äventyr.

Efter ett tag utökade vi vårat spelande med Drakar och Demoer och Mutant världen med spel som Drakar och Demoner Chronopia, Mutant Chronicles och Mutant Rymd. Jag gillade alla dom spelen. Mutant Chronicles och Mutant Rymd tyckte jag överträffade Mutant med hästlängder. Vi spelade igenom Mutant Rymds enda äventyrsmodul som släpptes till det spelet, Operation Kirkwood hette det. Det minns jag väl för det var det första äventyret som jag var spelledare i. Jag tror jag fortfarande har kvar det äventyret någonstans. Även om jag gillade DoD Chronopia så var fortfarande original DoD bättre.

Drakar och Demoner och Mutant va de två stora rollspelen vi spelade. Vi hade även Stjärnornas Krig rollspelet som vi spelade vid några tillfällen. Jag spelade en Ewok av någon anledning. För att vara efterklok i äldre dagar... vad fan tänkte jag på? Det hade vart mycket coolare att vara en Jedi! Vi hade även några mindre rollspel som jag inte tror vi spelade någon gång. Wastelands och Khelataar. Vi hade läst igenom reglerna och kampanjen men det var aldrig något i dom spelen som lockade oss till att börja spela dom.

Sen hade vi dom spelen som hade för krångliga regler. Spel som verkade bra men som vi, på den tiden, inte lyckades komma underfund och greppa reglerna. Två av dessa spel var Marc Millers Traveller och Star Trek Roleplaying Game. Traveller hade för böveln regler till precis allt! Skulle man nysa i det spelet kunde man ge sig fan på att det fanns regler för det! Annars verkade Traveller vara ett riktigt bra sci-fi rollspel. Hade jag läst det idag hade jag nog fattat mer. Vi hade även Dungeons & Dragons men jag kommer inte riktigt ihåg vilken utgåva (jag tror det kan ha vart andra utgåvan) Vi spelade det någon gång men det va inget för oss. Drakar och Demoner var fortfarande det överlägsna fantasy rollspelet.

Jag kommer inte ihåg om det var på högstadiet eller gymnasiet som jag köpte rollspelen Western och Vampire The Masquerade men de två spelen gick samma öde till mötes som Wastelands och Khelataar. Jag läste dom lite men fick aldrig iväg startskottet. Jag tyckte Western var för begränsat om man jämför med fantasy eller sci-fi rollspel där man kan leka med fantasin lite mer. Vampire The Masquerade tyckte jag verkade svårt att spela. Återigen kände jag begränsningen att man bara spelade en enda karaktär, en vampyr. Jag vill ha mer kontraster i mitt rollspelande. Efter några år sålde jag både Western och Vampire på tradera.

Sedan slutade vi gymnasiet och rollspelandet, liksom allt det andra spelandet, lades på hyllan. Under många år spelade vi varken rollspel, brädspel eller figurspel. Det var under denna tiden som jag lade all min fokus på MMORPG spel som Dark Age Of Camelot och lite senare World Of Warcraft. Läs min MMORPG historia HÄR. Under 2 års tid spelade jag Dark Age Of Camelot fram tills att World of Warcraft kom ut som sakta men säkert tog död på mitt mmorpg intresse.  Sen kom det ett långt uppehåll då jag endast höll mig till TV-spel. Det kanske låter som jag inte hade nåt annat liv än just spela spel men självklart levde jag kroglivet under en tid också men det har absolut inget med mitt spelintresse att göra så det tänker jag inte skriva om här. Efter många års uppehåll satte vi oss ner igen och började spela brädspel och kort därefter bestämde vi oss att ha en brädspelskväll i veckan. Jag kommer inte ihåg vilket brädspel det va vi spelade först som fick oss att starta spelkvällarna. Efter något år med dessa spelkvällar kom kompisen med en överraskning som han hade köpt. Han hade köpt Warhammer rollspelet och det blev ett kärt återseende av en gammal spelvän. Vi hade äntligen återvänt till rötterna igen. Första spelomgången var fantastisk rolig och det fick mitt intresse att explodera igen Själv köpte jag Pathfinder rollspelet och dessa dagar, 23 år senare från den dagen vi spelade vårt första rollspel är vi igång igen.

Taggar

#rollspel

Handling

En mutant som kallar sig Nightcrawler tar sig in i vita huset och försöker sig på att döda USA:s president vilket resulterar i att regeringen tar till åtgärder mot mutanterna. Samtidigt i sitt fängelse, helt gjort av plast, avslöjar Magneto, under influens av en kraftfull drog, för en man vid namn William Stryker var Charles Xaviers maskin Cerebro hålls gömd. Skolan anfalls och alla mutanter som bor där flyr för sina liv. Mystiqe får senare veta att William Strykers mål är att bygga en egen Cerebro där han,  med hjälp av Charles Xaviers kraft, lokalisera alla mutanter i världen och döda dom.

Min åsikt

Jag vill bara börja med att påpeka en replik jag stör mig på så in i h****te och den är nästan i inledningen av filmen. Det är när USA:s president säger: "Cancel all my appointments, i´m having dinner with my son". Vilken smörig familjevänlig falsk propaganda dynga vi får bevittna redan så kort in i filmen! Redan där vill dom etablera den amerikanske presidenten som en familjevänlig man som inte skulle göra en fluga förnär och som sätter familjen före jobbet  när vi alla vet att det är så långt ifrån verkligheten man kan komma!

Denna filmen är en bra fortsättning från den första. Kul att dom plockar in nya mutanter i gänget också som Nightcrawler men mindre kul att dom skärde ner på Cyclops medverkan i filmen. Visst är han med, men en sådan nyckelfigur som han egentligen är i X-men så är han med för lite. Bilden ovanför texten är för övrigt från filmens coolaste slagsmålscen. Ni som gillade ettan kommer gilla denna också. Jag kan nog lugnt säga att denna är strået vassare än ettan då även de bleka karaktärerna från ettan som Storm och Jean Grey fick sticka ut mer i denna.

Mitt betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på DVD eller Blu-ray

Taggar

#film

#X-men

Jag läste en artikel i Aftonbladet som handlar om mannens dominans inom TV-spels världen och att kvinnan oftast möts med könsord och förtryck. Artikeln var oerhört generaliserande och jag känner att jag skulle vilja plocka isär den bit för bit för att bryta förbi den vägg av lögner den artikeln lutar sig mot och förhoppningsvis kunna slå igenom med sanningen. Jag börjar med att citera en bit från denna artikel.

FRÅN ARTIKELN

"I veckan arrangeras världens största datorspelsmässa, E3 – Electronic entertainment expo, i Los Angeles i USA. Anita Sarkeesian, feminist och bloggare, möttes av ett stort hat när hon twittrade om den totala frånvaron av kvinnor i de spel som presenterades på en presskonferens för Xbox One.

– Det är ett jättekänsligt ämne. Spelbranschen har länge setts som en manlig arena och när kvinnor börjar ta plats så skapas sociala konflikter, säger Lina Eklund, doktor i sociologi vid Stockholms universitet."

MITT SVAR

Det må kanske vara så att kvinnor var frånvarande från just de få spel som visades på mässan men det betyder inte att dom är uteslutna för all framtid bara för det. Det är mer så att det var ingen som hade det i åtanke och att en gnällig feminist såg sin chans till att skriva en artikel som hon visste skulle reta upp många gamers. Jag håller med att könsord är väldigt onödigt och sänker debattören till en väldigt låg nivå men tyvärr är det många yngre småpojkar som spelar och dom har en tendens att bete sig på detta sätt.

Jag personligen skulle välkomna mer kvinnor in i TV spels branschen. Någon som är så dum att dom skapar sociala konflikter just bara för att en kvinna försöker ta sig in i spelbranschen, det låter precis som ett påhitt till en dålig artikel skriven åt någon nyhetsblaska vars främsta uppgift brukade vara att presentera fakta istället för stora rubriker...

FRÅN ARTIKELN

"När Aftonbladets spelkritiker Kerstin Alex i en recension anmärkte på trötta och stereotypa könsroller i spelet ”Remember me” – då gick kommentatorerna i taket. Även hon fick höra att hon var en gnällkärring som borde gå tillbaka till spisen och ge upp tv-spelen. Till slut fick kommentarsfältet stängas på grund av personangrepp."

MITT SVAR

Folk är så trötta på att höra feministernas gnäll hela tiden. Det är precis som om ni aldrig blir nöjda och att ni letar efter något, hur litet det än må vara, att förstora och blåsa upp till galaktiska proportioner. Kvinnor i vårt västerländska samhälle har det bra, det är ni feminister som skriver krönikor som säger till dom hur de ska tycka och tänka. Är det verkligen så förbaskat förskräckligt och så könsförnedrande att det inte fanns med några kvinnliga huvudrollsinnehavare på årets största spelmässa? Jag tror ärligt talat inte det. Ni såg ett kryphål, ni kröp in i det och förstorade upp det och i processen retade ni upp gamers som var ert mål hela tiden. Varför kan inte spelarna få njuta av ett bra spel som Remember Me och se det som det är, bara ett spel. Vi behöver inte ert gnäll om stereotypa könsroller.

FRÅN ARTIKELN

"– De flesta spelen är gjorda av killar och för killar – då blir mannen normen. Problemet är att det inte ifrågasätts att många spel är manschauvinistiska med en stark man och en svag, bystig kvinna. Jag skriver om spelen som kulturuttryck och inte bara som teknik, det blir inte alltid så väl mottaget.

Lina Eklund håller med:

– När kvinnor är med har de sällan huvudrollen utan får ofta vara sidekick eller ännu vanligare – den som ska räddas. Kvinnan får ofta spela en väldigt passiv roll där hon väntar på mannen. De manliga karaktärerna är också stereotypa och överdrivet maskulina."

MITT SVAR
Men herregud! Jag har nog aldrig spelat ett TV spel då kvinnan gestaltas som svag. Ett TV spel har aldrig fått mig att betrakta kvinnan som svag! Däremot har jag spelat spel som Super Mario Bros. då kvinnan behöver räddas från en eldsprutande drake men gör det henne svag? Det håller jag inte med om. Jag har även spelat spel då en liten fladdermus kan döda den manliga huvudrollsinnehavaren... hmmm... vänta nu... det får mig att känna mig kränkt och svag... jag måste skriva en artikel om hur vi män gestaltas som svaga individer som får våra arslen sparkade av små fladdermöss.

Ett av de största och mest omtyckta spelen genom tiderna har en kvinnlig huvudroll, det heter Tomb Raider. Ni kanske undrar vad alla de bilderna är som jag har postat hittills? Jo, det är bilder på starka kvinnliga karaktärer från diverse olika TV spel som är allt annat än svaga.

FRÅN ARTIKELN

"Varför finns det så få kvinnliga huvudroller?

– Det finns en tanke inom industrin att spel med kvinnliga huvudroller inte säljer och att killar inte vill spela tjejer"

MITT SVAR
Personligen föredrar jag att spela kvinnliga karaktärer. Jag tycker dom är så mycket coolare än de manliga. Min favoritkaraktär inom serietidningsvärlden är en kvinna, Catwoman och jag har aldrig stött på en så häftig TV spels personlighet som den charmiga Bayonetta. Så var snäll att slå den tanken ur huvudet direkt, det är en mycket tråkig generalisering. 

Taggar

#Aftonbladet

#Feminism

#TV-Spel

Handling

Människorna vill föra igenom en lag där mutanterna tvingas registrera sig. Varken Magneto eller Charles Xavier gillar förslaget men de vill bekämpa det på två olika sätt. Magneto är övertygad att ett krig nalkas så han planerar något storslaget som kommer förändra människans syn på mutanter och han gör allt för att genomföra det, även om det skulle innebära att flera miljoner människor skulle dö i processen. För att sätta sin plan i verket behöver han hjälp av en annan mutants krafter så han börjar jaga efter Rogue som reser tillsammans med Wolverine. Charles Xavier skickar ut Cyclops och Storm för att hitta dom före Magneto gör det.

Min åsikt

En bra filmadaption som mestadels håller sig sann gentemot serietidningarnas X-men. Självklart slopade dom dräkterna dom bär i serietidningarna och gjorde lite tuffare, mörkare dräkter till filmen. En annan sak dom verkar ha struntat i är att göra Cyclops till ledaren för X-men vilket han är i tidningen. Men än så länge har Cyclops en betydande roll i filmen, det är i de efterföljande filmerna dom verkligen "fuckar" till det med den karaktären. En sak dom har lyckats med i X-men är Magneto. Han vill nå exakt samma mål som sin motpart Charles Xavier men de har helt olika medel om hur de ska ta sig dit. På ett sätt kan man förstå Magneto som blev satt i koncentrationsläger under andra världskriget så hans hat och brist på förtroende mot människorna är i grund och botten helt förståeligt. Hugh Jackman passar perfekt som Wolverine. En oborstad enstöring med tufft yttre men är lojal ända in till döden när det kommer till sina vänner. Min favorit i filmen, Storm, gör inte mycket väsen av sig mer än att finnas där till hands och kasta ur sig några dialoger. Jag gillar när hennes ögon blir helt vita och frammanar kraftiga stormar med åska och blixtrar som slår tvärs över hela himlavalvet rätt ner i hennes olyckligt lottade fiende. Halle Berry passar betydligt bättre som Storm än som Catwoman. Filmen har fått med mestadels av nyckelfigurerna och detta är en bra början till X-men på den stora duken och en bra grund för de kommande filmerna att stå på.

Betyg:   (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på DVD eller Blu-ray