På serietidningsmässan i San Diego utannonserade Capcom att de släpper ett av sina gamla arkadspel igen, Strider. Utvecklarna är Double Helix Game som också ligger bakom det kommande spelet Killer Instinct. De samarbetar med ett Japanskt team där det ingår några som var med och utvecklade originalspelet. Det är ett klassiskt två dimensionellt sidescrollande spel fast med tydliga förbättringar naturligtvis. I en tid då TV spels världen numera domineras av open world genren där spel tar väldigt lång tid att klara av med sidouppdrag samt alla hundra olika achievements som kommer med är denna typ av spel ett väldigt välkommet tillskott.

Original spelet, arkadversionen, släpptes år 1989 och blev en stor hit innan Capcoms stora release Street Fighter II. Året är 2048 och en diktator som kallas "Grandmaster" härskar över världen. Du är medlem i en organisation med high tech ninja agenter kallade Striders vars uppdrag är att lönnmörda denna diktator. 

Något exakt releasedatum är inte satt än men tidigt år 2014 preliminärt.

Nu tacklar jag av TV serie efter Tv serie känns det som. Hösten närmar sig vilket innebär mycket spelande och film/serie tittande för min del. Hösten är min favorit årstid på året för det är varken för varmt eller för kallt och man behöver inte må dåligt eller få dåligt samvete för att man sitter inne även om jag faktiskt föredrar att vara utomhus en fin höstdag än en fin sommardag. All denna extra tid som hösten ger har lett till att jag hunnit titta klart på The Walking Dead första säsongen. Det tog inte mer än ett par dagar då det bara är 6 avsnitt. Jag har aldrig varit riktigt förtjust i zombies och den typen av filmer så jag hade inga skyhöga förväntningar av denna serien. Jag får ändå säga att jag gillar den men den hör absolut inte till toppen. Detta känns som en riktig standard zombie serie med alla klichéer som behövs inblandat i storyn för att göra den helt ok. Den överraskar inget och det är nog, vad jag tycker, seriens största svaghet än så länge. Men första säsongen var bara 6 avsnitt lång så jag vet inte om jag rättvist kan döma serien ännu. Jag gillade den i vilket fall som helst och tänker absolut fortsätta titta på den men jag förväntar mig inget nytt eller extraordinärt av den.

Detta var ett väldigt lättsamt spel med mycket svart humor. Jag gillar att spela sådana här spel emallanåt som inte är så seriösa. Även om spelet kanske inte slår en som en av de mer allvarliga spelen så är det ändå väldigt snyggt och proffsigt gjort och det är en väldig variation på banorna. På en bana tex tar du dig igenom ett nöjeshus med en massa arkadmaskiner där du får spela spel inom spelet. Du kommer till en farm där en typ av svamp växer och när du utsätts för den skiftar du mellan verklighet och psykideliska trippar. Humorn finns med hela spelet igenom och trots dess bisarra ton är den väldigt rolig. Juliet (huvudpersonen i spelet) är en lite smått galen high school tjej som till synes verkar leva ett normalt liv. Hon har en pojkvän hon älskar, är en hejarklacksledare och gör bra ifrån sig i skolan. Men hennes sanna natur visar sig när zombies en dag dyker upp på skolan och hon drar fram en rosa  motorsåg dekorerad med hjärtan och börjar skära dom itu, kapa armar och ben och såga av huvuden så blod sprutar åt alla håll. Spelet är väldigt "tjejigt" men på ett mycket charmigt sätt. När du sågar din väg genom dött zombie kött sprutar det färggranna regnbågar och rosa små hjärtan över hela skärmen och på ett visst sätt tycker jag att det är rätt charmigt. Dom förvandlar något som ska vara så extremt blodigt och splattrigt till något typiskt tonårstjejigt. Dom gjorde till och med ett skämt om det i spelet varpå Juliets pojkvän frågar henne:

"Where do all the rainbows come from out of your saw when you kill zombies?"

"It comes from awesome!" var Juliets enda svar.

Detta var inte den enda roliga dialogen i spelet, hela spelet är fylld med dom.

Spelkontrollen är riktigt bra men en grej dom inte lyckats med i detta spelet är auto aim på ett skjutvapen man får en bit in i spelet. Så mitt förslag till er om ni ska spela detta, ta bort auto aim i options. Boss striderna var förvånansvärt lätta och jag spelade på normal svårighetsgrad. Letar du efter utmaningar så ska du inte spela på normal svårghetsgrad. Jag klarade av spelet relativt lätt utan några större hinder men det var precis ett sådant spel jag letade efter också så för mig var detta perfekt. Det var mycket bra soundtrack i spelet också med band som The Human League, Dead or Alive och Children of Bodom.

En rolig grej jag vill dela med mig av innan jag avslutar denna recension är att hela spelet igenom tyckte jag att Juliet påminde väldigt mycket om Harley Quinn i Batman spelen Arkham Asylum och Arkham City och idag letade jag runt lite på internet och fick se att det är samma person som gör bägge rösterna. Tara Strong heter hon.

Betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på Playstation 3 eller X-box 360

Ni som känner till James Rolfe och hans fantastiska jobb med webshowen Angry Video Game Nerd kanske glädjer er åt nyheten att det kommer komma ut ett TV spel med den arga TV spels nörden som huvudperson. Dom jobbar att släppa den via steam och har varit i kontakt med bolag som Nintendo och Sony. Förmodligen kommer nog inte X-box 360 eller X-box One spelare kunna njuta av spelet då skaparna av spelet inte gillar Microsofts attityd gentemot indie games (independent games) så de kommer fokusera på dom andra konsolerna. Spelet har varit under utveckling ett bra tag och det är planerat att spelet ska komma ut sommaren 2013 men jag har inte sett det än. Det kan hända att dom är försenade.

Ni som inte känner till Angry Video Game Nerd kan klicka på logon här nedanför så tar den er till hans hemsida där ni kan njuta av över 100 gjorda recensioner av dåliga retro spel till konsoler som Atari, Sega och Nintendo.

Längst ner länkar jag till ett youtube klipp där en person provspelar demot på E3 mässan.

I Race For The Galaxy tävlar 2 till 4 spelare mot varandra att bygga upp och teknologiskt utveckla sin civilisation. Du kan kolonisera en planet, du kan utveckla ny teknologi, producera resurser, konsumera resurser, allt för att vinna så mycket VP (victory points) du bara kan som räknas ihop när spelet är slut. Varje spelare har kort  som representerar de 5 olika faserna i spelet. De fem olika faserna är Explore, Develop, Settle, Consume och Produce. Varje spelare börjar också spelet med 4 utvecklingskort på hand. Dessa kort är dom du ska lägga ut för att utveckla din civilisation. Det kan vara en ny planet att kolonisera eller en ny teknologi att utveckla.

I början av turen väljer varje spelare ett av dessa fas korten (bilden ovanför) beroende på vad de vill göra på sin tur. Om jag tex känner för att kolonisera en planet i min första runda då måste jag välja att lägga ut kortet Settle som tillåter mig att göra detta. Även om det var jag som la ut kortet Settle så får även mina motståndare kolonisera en planet samtidigt som mig men dom får inte dra nytta av bonusen som står på kortet såvida inte någon av dom lade ut sitt Settle kort också.

Den vänstra bilden är Settle kortet som jag lagt ut vilket då tillåter mig att kolonisera en planet (det högra kortet) som jag lägger ut. Längst upp i det vänstra hörnet på planet kortet står siffran 3 inuti en cirkel. Cirkeln visar att detta är ett planet kort och siffran 3 visar hur mycket den kostar att lägga ut. Jag får då slänga 3 utvecklingskort jag har på min hand för att kunna betala kostnaden för denna planeten. Siffran 2 inuti hexagonen på planetkortet visar hur mycket Victory points den är värd vid spelets slut. Vid detta laget har jag redan gjort mig av med alla mina kort jag hade på hand från start (varje spelare började med 4 kort på hand) men bonusen från Settle kortet tillät mig att dra ett nytt kort så fort jag la ut ett planetkort. Hade jag inte fått dra nytta av denna bonusen så hade mina kort varit slut nu. Då hade jag vid nästa fas sen, när alla spelare fått lägga ut sitt fas kort, varit tvungen att välja Explore fas kortet (bilden nedanför) att lägga  ut vilket tillåter mig att dra 3 nya kort och behålla två.

Spelet är slut när en spelare har lagt ut 12 utvecklingskort framför sig på bordet. De olika utvecklingskorten är olika värda i Victory Points så det behöver nödvändigtvis inte vara den som först får ut 12 utvecklingskort på bordet som vinner. Man kan få Victory points genom att producera resurser och konsumera dom och detta gör man naturligtvis genom att i en runda lägga fram Produce kortet som gör att alla dina planeter som kan producera någon resurs gör detta och sen i nästa omgång lägger man ut Consume kortet vilket gör att de planeter som behöver din producerade resurs konsumerar den och ger dig Victory Points.

Detta var en kort introduktion och förklaring på hur Race For The Galaxy går till. Som alltid är det mycket jag har uteslutit för att inte blogginlägget ska bli en regelbok.

Nördarna tycker till

Anders

(Pågående)

Martin

(Pågående)

David

Vid första åsynen tyckte jag att detta skulle vara mycket att ta till sig och svårt att komma in i men till min positiva överraskning var det lättare än jag trodde. Att alla spelare även får spela när motståndaren lägger ut sitt fas kort gör att det aldrig blir någon dö tid för någon i spelet. Det jag kan sakna i spelet är förmågan att förstöra för dina motspelare. Du kan inte göra något som påverkar din motståndares utveckling, bara din egen. Det finns för tillfället 3 expansioner till spelet och ett fjärde är på väg och vi har inte spelat med något av dom än så jag kan inte säga om dom innehåller nya regler som tillåter att du ingriper mot din motståndares utveckling. Men det är ett trevligt och lättspelat spel och perfekt för dig som vill bygga upp ditt imperium ifred utan någon utomstående inblandning men ändå behålla tävlingsandan spelare sinsemellan.

Betyg:  

Då var det dags för rond 3 mot  min GBA. Jag får börja med att ursäkta mig inför alla feminister för den kräkande bilden jag valde att börja inlägget med. Nä... sarkasm åsido. Varför be om ursäkt för att man gillar vackra kvinnor? Däremot kommer denna bild garanterat locka mer läsare till bloggen än normalt.

För att återgå till ämnet. Idag kom min Advance Game Port som jag köpte på Tradera. Med frakten gick allt på exakt 100 kr. Det är ett uttag som du kopplar in i din Gamecube, närmare bestämt i samma uttag där minneskortet är, för att kunna spela dina GBA spel.

Tråkigt nog fungerar inte alla spel till denna adapter. Det ska finnas en lista på vilka spel det är som fungerar med denna men jag har inte orkat letat upp den än. Självklart skulle inte det enda spelet jag har just nu till min GBA fungera så jag kan fortfarande inte säga om den funkar till 100% eller inte. När jag slår på min Gamecube med denna inkopplad kommer det fram en titelskärm och anvisningar om att jag ska sätta in ett GBA spel i adaptern så det bådar ju väldigt gott. För att den ska fungera ska man sätta in en cd, som man fick med, i sin Gamecube menats adaptern är ikopplad, annars fungerar den inte.

Så ser alltså apparaten ut. En liten manick som inte tar upp så stor plats. GBA spelet trycks in i den lilla öppningen och mer avancerat än så är det inte. Nu gäller det bara att jag hittar en lista som visar vilka spel som är kompatibla så jag kan prova den fullt ut.

Fyra dagar tog det mig att titta klart på hela andra säsongen av Homeland. När en serie blir fängslande och bra som denna var då kan jag inte sluta titta. När jag växte upp fanns inte denna typen av TV serier. Då var det avslutande avsnitt varje gång. Jag växte upp med serier som A-Team, Airwolf och Knight Rider och ingen av dom skulle ha någon större chans om de skulle sändas idag känns det som.

Jag tyckte det tog lite oväntade vändningar i denna säsongen och saker avslöjades som jag trodde de skulle dra ut på lite längre. Ända sedan några avsnitt in på första säsongen så har jag en iten vag misstanke som jag leker lite med och det är att jag tror att Carrie kan vara en hjärntvättad "sleeper agent" åt en terrorist cell. Brody har jag svårt att lista ut, det är något skumt över den mannen men jag kan inte placera om det är bieffekterna från en hemsk upplevelse från 8 års fångenskap eller om han faktiskt fortfarande jobbar för terroristerna. En bra grej med denna serien också är att den inte ställer USA på en pedistal och trycker ner arab världen utan den visar att även högt uppsatta män i den amerikanska hierarkin kan vara minst lika ondskefulla.

Alldeles nyss klarade jag av tredje och sista spelet i Tomb Raider trilogin. Jag gillade alla spelen men jag gjorde ett stort misstag. Jag spelade dom efter varandra. I längden blev det lite tjatigt att spela samma typ av spel tre gånger om. Men jag ska vara rättvis i mitt betygsättande ändå. Det är inte mycket som skiljer dessa tre spel mer än de olika miljöerna. Det fanns till min förvåning inte många bossar i något utav spelen utan de förlitade sig mer på pussel och gåtor. Vanliga fiender fanns det brist på. Även när det kom till utmaning förlitade de sig på alla pussel. Men självklart fanns det fiender att döda, kanske inte så mycket som jag hade hoppats på bara. Underworld hade lite snyggare grafik än de två tidigare spelen vilket kan bero på att de andra två var Playstation 2 släpp och detta ett Playstation 3 släpp, men överlag känns alla tre som ett enda stort spel som de delat upp i tre delar. Min speltid på Underworld slutade på runt 10 timmar.

Läs min recension om Tomb Raider Anniversary HÄR

Läs min recension om Tomb Raider Legend HÄR

Betyg: + (Bra)

Kan köpas här: CDON