Nördkulturen

Inlägg publicerade under kategorin MMORPG

Av David - 15 september 2014 20:17

 


Jag läste precis en top 5 lista där de listade de 5 mmorpg spelen som borde ha lagts ner för längesedan och på första plats låg Dark Age Of Camelot. Detta spel släpptes 2001 och hade sin storhetstid ända fram till att de släppte Trials Of Atlantis men i min åsikt dog inte spelet förrän de släppte Frontiers. Jag har ingen aning om hur detta spelet ser ut idag då det säkert vart 10 år sedan jag spelade det men jag har fortfarande helt underbara minnen från den tiden. Jag hade så fruktansvärt roligt i detta spelet under två års tid att det har varit riktigt svårt att släppa detta spel helt och hållet. Jag kan sitta och tänka tillbaka på den tiden med ett leende på läpparna och väldigt få spel har den inverkan på en. Endast detta spel och Mass Effect trilogin har berört mig på det här sättet.


Jag gjorde en kort comeback till detta spelet efter ett långt uppehåll. En väldig kort comeback så den är knappt värd att nämnas men det var efter att de ändrade grafiken i spelet till lite mer modernare grafik men i mitt tycke blev det bara värre då de tog bort den gamla klassiska DAoC stilen. För att återgå till top 5 listan jag prata om tidigare så säger de att Dark Age Of Camelot hade ett överlägset PvP system vilket jag definitivt håller med om men när de andra mmorpg spelen kopierade detta så blev det inte mycket kvar av DAoC då dessa spel, enligt författarna till denna listan, påstod att de andra spelen var överlägsna DAoC i allt annat. Även PvE delen. Men jag tycker att Dark Age Of Camelot var överlägset även i PvE delen eftersom det spelet förlitade sig inte på quests för att levla upp sin karaktär. Det gick ut på att man sprang runt i den stora världen, utforskade varje skog, varje grotta, varje sjö, varje liten stig efter monster att slåss mot för att tjäna sin xp. Inte för att springa från punkt A till punkt B och sedan tillbaka till punkt A och sedan upprepa processen ett antal tusen gånger till din gubbe nåt högsta leveln.


 

För er som aldrig spelat DAoC ser inte ovanstående bild mycket ut för världen men det är så här jag minns detta spelet och jag skulle inte vilja byta det mot något annat! Det vore en dröm som gick i uppfyllelse om spelet gick tillbaka till sin gamla grafik, tog bort deras "nya" frontier zon och återinsatte den gamla klassiska PvP zonen och att spelet vakna till liv igen och lockade spelare. Men det kommer bara förbli en dröm, för att  Dark Age Of Camelots glansdagar är över, det förnekar jag inte, men borde spelet dö ut? Ärligt talat har jag ingen aning och jag bryr mig inte. För mig dog detta spelet för många år sedan och de underbara minnen jag har från den tiden lever kvar inpräglade djupt i mitt huvud.

ANNONS
Av David - 1 maj 2013 09:04

Ut bland träden störtade ett vansinnigt vildsvin mot de två äventyrarna. Rimkor försökte förbereda en besvärjelse men vildsvinet högg med sina kraftiga betar mot honom att han fick avbryta koncentrationen. Bragdor som redan hade sitt vapen framme svingade det av all sin kraft mot vildsvinet. Han träffade den rakt på sidan av kroppen och man såg att djuret blev lite tilltyglat men den var inte redo att ge upp riktigt än.


 


Vildsvinet vände om och var redo att anfalla på nytt och denna gången hade han siktet inställt på Bragdor. Med ett grymtande och ett jätteskutt hoppade han mot Bragdor med avsikt att döda men dvärgen visade sig vara smidigare än väntat och undvek attacken och vildsvinet flög bara förbi honom utan att tillbringa någon skada. Snabbt som ögat när vildsvinet stod med ryggen mot Bragdor tog han sin hammare, höjde den och sänkte den med enorm kraft på vildsvinets nackparti. Det tog inte många sekunder innan vildsvinet föll ihop dött från den krossade nacken.

"Vi har en halvtimme kvar innan mörket faller" sa Bragdor och satte sig på knä bredvid det döda vildsvinet. Han var inte villig att lämna det döda djuret där det låg och låta allt det fina köttet gå till spillo. Han plockade fram en liten fickkniv och började sprätta upp vildsvinet för att tömma den på inälvor och göra kroppen lite lättare att bära med sig.

"Kan du vara snäll att bära mitt vapen resten av vägen till utposten så tar jag hand om vildsvinet. Det ligger på andra sidan kullen där borta" sade Bragdor och pekade på en liten snöklädd kulle som skymtades bland de glest bevuxna träden en kilometer bort. Rimkor tog hans vapen och Bragdor lyfte upp det lilla vildsvinet på axlarna och använde all sin kraft till att bära det. Hade det varit ett fullvuxet vildsvin hade de inte haft något val, då hade de varit tvugna att lämna kvar det.


Precis när natten var på väg att bryta igenom och lägga sig som ett täcke över den kalla skogen kom de fram till den stora utposten. Rimkor förstod inte hur en utpost så stor som denna hade kunnat hålla sig gömd, han såg den inte bara en kilometer bort, men sen kom han på att snön och alla träd som växer runt den håller den väl kamouflerad. Fyra vakter kom framspringandes till Bragdor, alla beväpnade med spjut.

"Du kom i grevens tid" sade en av vakterna. "Vi höll på att stänga portarna för natten, vi trodde du hade fallit offer för något odjur eller trollen" fortsatte han. De andra tre vakterna tog hand om alla fångster Rimkor och Bragdor hade fångat och med jubelrop och dansande steg begav de sig in i utposten. Bragdor och Rimkor stod kvar en kort stund och tittade på utposten en stund innan de själva begav sig in i den inbjudande värmen från den dödande kylan utifrån.


 


Väl inne i utposten stängde de grönklädda dvärgvakterna porten för natten, barrikerade ytterporten med stora stockar så att inga oinbjudna gäster kunde bryta sig in från den mörka natten där ute. Allt småvilt och framförallt vildsvinet de hade fångat hade redan börjat tillredas. Allt kom till användning, pälsarna, betarna på vildsvinet, till och med inälvorna på smådjuren som de senare kunde använda som bete till att fånga större djur. En dvärgkvinna som verkade basa lite över stället vinkade till sig Bragdor. Han gick fram till henne och några viskande ord utbyttes. Efter en kort stund tystnade hon och tittade på Rimkor. Hon gick fram till honom och med ett varmt leende sade hon "Du är välkommen hit Gnome vän. Bragdor säger att han aldrig skulle ha klarat att fånga så mycket mat utan din hjälp. Vårat hem är ditt hem".

"Jag tackar ödmjukast min dam" svarade Rimkor med den mest respektfulla röst han kunde frambringa.


 


"Sätt er vid ett bord så ska vi njuta av maten ni har fångat så fort den är färdig" svarade hon med samma varma leende och pekade på ett bord där Bragdor och Rimkor kunde sätta sig. Utmattade satte sig de bägge ner. De sade inte mycket till varandra, de var lika hungriga som de var utmattade av dagens händelser. Runt omkring dom skrattade dvärgar högljutt och öl hade redan börjat tappats upp från stora fat. En av vakterna som hade mött de bägge äventyrarna på utsidan av utposten kom fram med varsin sejdel fylld med öl till dom. Ingen av dom var särskilt sugna på öl just då, de var mer inställda på amten som skulle komma men de tackade och tog emot av ren vänlighet.

Någon timme gick och smådjuren de hade fångat började bli klara, vildsvinet skulle ta lite längre tid. En tallrik med grönsaker, potatis och kött från både ekorre, hare och fågel ställdes fram till Bragdor och Rimkor och de bägge åt med god aptit. Ölen slank ner lite lättare nu också med lite mat i sig. Efter några timmars ätande, drickande och umgänge med de övriga dvärgarna gick de bägge två och lade sig och det tog inte många sekunder innan de båda hade fallit in i en djup sömn.


 

  

Fortsättning följer.....



ANNONS
Av David - 28 april 2013 19:46

Jag får kort presentera denna nya idé jag kommit på. Efter 1 års  uppehåll har jag börjat spela World Of Warcraft igen men inget seriöst så jag tänkte jag ville göra något kul med min speltid. Jag orkar inte ta denna typen av spel lika seriöst som jag gjorde förr, det orkar jag inte längre. Så jag kom på idén att spela ut ett litet äventyr i själva spelet och posta bilder från spelet här på bloggen och sätta ihop det till en liten historia. Jag och min bror spelar varsin karaktär som vi skapat i spelet. Historien har jag inte klar på förhand utan den kommer jag på allt eftersom så vi får väl se hur detta kommer bli.


 


Händelserna kretsar kring Gnomen Rimkor och hans dvärg vän BragdorRimkor gnomen gav sig iväg från sitt hem i tidig ålder och sökte äventyr i dvärgarnas land. Han kan inte förklara sin dragning till dvärgarna men han har alltid funnit dom fascinerande. En dag ser han en ensam dvärg ute på ett snötäckt fält i strid mot en Rockjaw Goon. Den dubbelt så stora Goonen skulle precis sänka ett dödande slag mot dvärgen när Rimkor känner magin flöda genom kroppen och i en koncentrerad laddning skjuter han iväg en skinande sfär av frosteld som i sista sekund träffar Goonen och sänker honom för alltid. Det är här de två vännerna möts för första gången.


 


Bragdor reste sig på fötter och kramade ur snön ur skägget och tittade lite chockat på den döda Goonen som låg vid deras fötter. Rimkor sa inget för han visste vilken stolt ras dvärgarna var. Bragdor ville inte gärna erkänna ett nederlag eller att han behövde någon hjälp i första taget men han ville inte heller verka otacksam så han gav den lilla gnomen en instämmande nickning och Rimkor log tillbaka som svar. Inget mer behövdes sägas om denna händelse.

"Vad gör du här ute ensam på dessa snötäckta fält?" frågade Rimkor.

"Jag har gett mig ut på egen hand för att söka efter mat och vargpälsar att värma de mina med. Kylan är bitande denna vinter och efter förintelsen av mitt hem av de fördömda troll klanerna och deras eviga jagande efter oss gör det svårt för oss att mätta våra magar och värma oss från kylan" svarade Bragdor med viss bitterhet i rösten.

"Jag beklagar det dystra ödet ditt hem gick till mötes" sade Rimkor och mötte Bragdor med blicken. "Det kanske finns något jag kan hjälpa till med?". Bragdor hade börjat känna igenom kläderna på den döda Rockjaw Goonen efter något ätbart och utöver en frusen brödlimpa hittade han inget mer.

"Mitt folk har barrikerat sig inuti en dvärg utpost en halvmil härifrån" började Bragdor. "Trollen som förstörde vårt hem är efter oss och har slått upp läger några kilometer nedanför på sluttningen vilket gör det svårt för oss att jaga efter mat. Jag skulle verkligen uppskatta all hjälp du kan ge mig i att finna mat. Det var så längesedan jag smakade färskt kött i min mun".


 


Rimkor ville gladligen hjälpa till och slog följe med den lite halvt utmattade dvärgen. Skogen de färdades i var rik på vilt trots den bittra vintern som tagit landet med storm. Men vart de än gick påminde Bragdor om att försiktighet var av största vikt då trollen hade följt hans folk till detta område i jakt på de kvarvarande dvärgarna. Som på beställning från moder jord själv skuttade en liten vitpälsad hare förbi dom och på ett ögonblick hade Rimkor sänkt haren med samma besvärjelse han hade sänkt Goonen med en halvtimme tidigare fast med betydligt mindre koncentrerad styrka. Bragdor sken upp som en sol när han fick se deras första villebråd fällt. Han tog upp haren och  band den vid sitt midjebälte. När mörkret började falla på hade de båda nyfunna vännerna lyckats samla på sig sammanlagt 10 harar, 7 ekorrar och en och annan fågel. 

"Vi borde vara framme snart vid fästet" sade Bragdor när de började gå ner i en liten dal. Stegen var tyngre nu för de båda var väldigt trötta och all den extra vikt de gick och  bar på tyngde ner dom ytterligare. Allt omkring dom var tyst och borta i fjärran började vargarna yla och välkomna natten som var på snabb ingång. Helt plötsligt tvärstannade Bragdor och stirrade in ett buskage framför sig. Hade det inte redan varit vinter skulle den blicken kunna frysa hela skogen till is.

"Ser du vad jag ser?" frågade Bragdor med rädsla i rösten. Rimkor började känna paniken krypa inom sig. Han vågade egentligen inte titta efter men det gjorde han ändå, för att stilla sin nyfikenhet. Där framför dom, bland tätbevuxna träd stirrade två illröda ögon ut mot dom. Om Bragdors blick kunde frysa skogen till is så skulle med all säkerhet blicken han fick tillbaka kunna bränna ner den. Bragdor sträckte sig långsamt och försiktigt efter sitt hammarvapen han hade fäst på ryggen...


 


Fortsättning följer...  


Av David - 25 september 2012 09:00

Ja det finns väl ingen som har undgått att Mists Of Pandaria släpps idag. Detta blir den fjärde expansionen till World Of Warcraft och utan tvekan deras löjligaste. Jag trodde att dom hade snott hela idén från Walt Disneys lite halvbra animerade film Kung Fu Panda men efter en rättelse från en vänlig läsare fick jag reda på att World Of Warcrafts panda var redan med i Warcraft III: The Frozen Zone som släpptes år 2003 menats Kung Fu Panda kom ut år 2008 (Läs kommentarerna).

För att försäkra sig om att WoW spelare köper denna expansion så höjer dom max leveln från 85 till 90. Det finns ju inga spelare som inte vill få sin karaktär till högsta leveln och köper dom inte Mists Of Pandaria kan dom inte få den till lvl 90. Vilken djävulsk marknadsföring, att vrida om armen så på lojala fans och praktiskt taget tvingar dom att köpa den. Personligen berörs jag inte av detta då jag inte längre spelar World Of Warcraft eller MMORPG spel överhuvudtaget.


 

Av David - 28 augusti 2012 16:07

 

Fyra månader hade passerat sedan jag spelade ett MMORPG sist och jag hade till min stora glädje hört talas om att ett nytt MMORPG var på väg, ett som var utvecklat av Mythic Entertainment, samma företag som hade utvecklat det i särklass bästa spelet någonsin, Dark Age Of Camelot. Så mina förhoppningar var höga och jag hade mycket höga krav på spelet för jag visste vad dom va kapabla till. Självklart hade jag koll på vad mitt gamla guild Nagul sa om spelet och vart dom hade tänkt spela och det beslutades att alla skulle spela på samma server denna gången, ingen splittring skulle ske som World Of Warcraft gjorde mott oss, så vi bestämde oss för Armies Of Destruction vilket innebar Chaos, Greenskins (Orcs, Goblins) och Dark Elves. Jag valde att spela en Chaos Magus vilket var en trollkarl av något slag som svävade runt på en flygande skiva.



 


Jag blev inte fäst vid Warhammer som jag hade trott att jag skulle bli men jag var mer uthållig denna gång eftersom det var Mythic Entertainment. Men ju längre upp i spelet jag kom desto segare tyckte jag att det gick. Jag var nära på att lägga ner Warhammer när en gammal Imperial Army medlem föreslog att vi skulle gå till en annan server och gå med i Armies of Order och återskapa föregångarna till Imperial Army, nämligen Imperial Dwarven ArmyImperial Dwarven Army var ett gille i Dark Age Of Camelot för enbart dvärgar men vi bytte namn senare till bara Imperial Army så alla raser kunde vara med. Men nu gick vi tillbaka till rötterna igen här i Warhammer och helt plötsligt blommade allt upp igen. Nu var MMORPG roligt att spela igen och det var kanon att springa runt med alla Imperial Army killar ännu en gång. Självklart blev det dispyter inom Nazgul gillet att vi var en utbrytargrupp som kunde orsaka Nazguls splittring men det dog ut rätt fort. Jag kommer inte ihåg vad som fick mig att sluta med Warhammer men det var i alla fall underbart att få sluta spela MMORPG som man började, i det bästa gillet av dom alla, Imperial Army! Sedan jag slutade spela Warhammer har jag aldrig spelat något MMORPG igen och jag kommer aldrig göra det heller. Den typen av spel är ett avslutat kapitel.

Av David - 14 augusti 2012 10:25

 


Jag hade haft uppehåll från MMORPG rätt länge när detta släpptes. Jag hade följt mitt gamla guild Nazgul på deras forum och hållt kontakten med dom där och folk började prata om att Nazgul skulle enas återigen under samma fana på detta spelet efter att World Of Warcraft splittrade oss i två lag. Sagt och gjort, när Age Of Conan släpptes var många av de gamla Nazgul medlemmarna där och förhoppningarna om att detta kunde bli roligt igen var rätt höga. Men detta spelet blev väldigt kortlivat för mig. Jag tror jag spelade det i högst 2 veckor sen la jag ner det. Återigen jämförde jag detta med de gamla Dark Age Of Camelot dagarna och det var helt enkelt inte lika roligt längre. Jag vet inte hur länge Nazgul blev kvar på Age Of Conan men till slut lade dom ner det och de som ville fortsätta med World Of Warcraft återvände dit, så återigen splittrades Nazgul och nu skulle det dröja innan jag gav MMORPG en chans igen. Jag visste att jag aldrig skulle få lika roligt som jag hade i Dark Age Of Camleot så vid detta laget hade jag nästan gett upp hoppet om att MMORPG någonsin kunde bli roligt igen.

Av David - 3 augusti 2012 10:41

 


World Of Warcraft var det spelet som dödade intresset för MMORPG (Multive Massive Online Role Playing Games) för mig. Grafiken var skitsnygg men det var det enda som var bra med det här spelet. I Dark Age Of Camelot var det högst ovanligt att folk gjorde quests för att levla upp sina gubbar, där samlade man ihop en sk. XP grupp och sprang runt i hela världen för att leta efter mobs (Monsters Or Beasts) som man kunde döda så det var hela tiden variation på omgivining och miljö. Vi reste till olika dungeons som alla hade olika teman och svårighetsgrader så det va en oerhörd variation på spelandet i DAoC. Men här, i World Of Warcraft, så hade dom smidigt tagit död på det sättet att levla. Här var questing allt man gjorde. Springa från punkt A till punkt B och sen tillbaka till punkt A. Att samla ihop en Xp grupp och springa runt och utforska fanns inte på kartan längre. Här sprang alla för sig själva och "minded their own buisness" så att säga.

Men allt detta visste jag inte när jag började spela WoW. Jag följde med en gammal Imperial Army / Nazgul kollega till en rollspels server. I början, när WoW släpptes, var det strikta regler på en rollspels server att man inte fick bete sig hur som  helst och förstöra för andra spelare som rollspelade så vi tänkte att ska vi slippa alla småbarn och alla andra som bara tänker på att vara bäst hela tiden och äga allt o alla så är rollspels server det bästa alternativet. Så vi startade ett gille där med namnet Prima Nocte som bara skulle vara baserat på rollspelande. Men namnet ansågs stötande så vi fick byta namnet på gillet. Jag  minns inte vad vi bytte till. Men det tog ett litet tag sen dog det gillet ut och jag letade upp Nazgul för att börja spela med dom igen. Men de hade splittrat på sig, dom som ville spela Alliance gick dit och starta ett gille och de som ville spela Horde gick dit och starta ett annat. Jag gick till Alliance gillet som hade bytt namn till Remnants Of Lordaeron men det var då mitt intresse för MMORPG började dö ut så efter bara någon månad, högst två så lade jag ner WoW helt och hållet. Det kunde helt enkelt inte mäta sig med sin föregångare, Dark Age Of Camelot.


      


Två bilder från World Of Warcrafts PvP

 


I mitt tyckte fanns det två grova fel på World Of Warcraft. Det första var hela grejen med questing. Det var inte alls lika roligt att springa runt själv och lösa olika quests på egen hand som det var att springa runt i en grupp och utforska världen. Visst, det fanns inget som hindrade att man gjorde samma sak i WoW... förutom det faktum att det var ingen som ville göra det i WoW, alla skötte sig själva och när man väl kom i en grupp så var chatten helt tyst. Det va inga som orkade prata med varandra längre, alla var bara för upptagna med sig själva. Attityden hos folk hade förändrats sen DAoC.

Det andra stora problemet jag hade med World Of Warcraft var deras usla PvP system! Bilderna ovanför den här texten summerar rätt bra vad PvP i WoW gick ut på. Man teleporterades till en battleground där alla fick stå och vänta några minuter i en grotta, eller något liknande, med stängda portar tills en klocka hade räknat ner. När klockan hade räknat ner till noll öppnades portarna och alla bara rusade ut, utan strategi, mål eller taktiskt tänkande, utan man rusade bara ut för att fånga fiendens flagga och ibland lyckades man och ibland inte. Det fanns ingen som helst taktik inblandad, det var ingen som ledde allting, en som alla lyssnade på utan alla sprang runt som yra höns för sig själva och hoppas på det bästa. Dog man så återuppstod man på en gravplats och efter  några sekunder kunde man springa ut igen och fortsätta slåss och så kunde det fortsätta. Man sprang ut, slogs, dog, återuppstod, sprang ut, slogs, dog, osv osv. Man stred inte för något heller, allt man stred för var för sig själv och inget annat och bli den bästa med mest kills och högst poäng på den listan som syns på den högra bilden här ovanför. I DAoC hade man ett mål i alla fall, något att försvara, där hade varje realm sina keeps att försvara och mest värdefullt av allt, sina relics som var väl skyddade inne i Relic keepet. Men här i WoW, absolut inget att slåss för och det kändes värdelöst och det var när jag insåg detta som WoW dog för mig. Jag har spelat WoW till och från i några år med flera månaders uppehåll men nu kan jag ärligt säga att jag aldrig kommer spela detta spel igen.

Av David - 1 augusti 2012 10:44

 


Jodå, jag har spelat MMORPG spel en gång i tiden. Jag började min MMORPG karriär med det absolut bästa spelet av dom alla, nämligen Dark Age Of Camelot eller DAoC som man kallade det. Jag har aldrig haft så roligt i ett spel som jag haft i detta spelet och jag har många, många fina minnen från denna tid. Det va på den tiden innan MMORPG världen blev förstörd av alla leet spelare, det va på den tiden folk hade tålamod att spendera 1 timme i att försöka få ihop en bra grupp för att ge sig ut i DAoC världen och döda monster för xp, det va då allting inte behövde gå i rasande fart utan man hittade sig ett bra ställe och där kunde man spendera timmar att döda monster och chatta med varandra och bara ha det allmänt trevligt ihop.

Mitt första guild hette Imperial Army och vi va ett litet guild med lojala medlemmar som alla trivdes ihop, det vill säga tills en dag då en kille som kallade sig Pureblood, som vi alla trodde va en stabil  medlem av vårat lilla guild utnyttjade alla hög level killarna i guilden att få honom till lvl 50, som va den högsta leveln på den tiden, och när han nådde dit lämnade han guilden på plats och gick med i ett annat guild. Det sänkte andan för alla för vi va redan få som vi va och dom hade sett fram emot att få ännu en höglevel karaktär med så de hade kunnat bli en stabil Realm vs Realm grupp (Realm vs Realm är samma som Player vs Player).


 

Lite Realm vs Realm action

 


Heta diskussioner kom upp om hur vi skulle gå till väga, om vi skulle splittra gillet eller kämpa vidare. Jag tillhörde dom som ville kämpa vidare för jag älskade verkligen detta gillet och tyckte att vi hade i särklass det coolaste namnet av alla, Imperial Army! Även idag tycker jag att det är det coolaste namnet på ett gille någonsin. Men vi beslöt oss till slut att slås ihop  med ett större gille och vi beslöt oss för ett av de största guildens på servern som hette Nazgul. Dom tog emot oss med öppna armar och det dröjde inte länge förrän alla gamla Imperial Army rävar, inklusive mig själv hade blivit väl etablerade medlemmar i det mäktiga Nazgul. Nu tog spelet fart på allvar. i Imperial Army hade vi problem att få ihop till en enda full grupp att springa runt och slåss mot andra fiendespelare, men nu va vi i Nazgul och nu sprang vi runt med 4 fulla grupper medlemmar och slogs och vilken skillnad på spel det blev helt plötsligt. Vi alla blev kvar i Nazgul ända fram tills DAoC dog ut och folk började flytta över till World Of Warcraft istället


 

Lite PvE  action (Player versus environment)

 


När du började spela DAoC fanns det tre olika realms att välja mellan.Det fanns HiberniaAlbion eller Midgard (som jag tillhörde). Jag valde att spela klassen Hunter som var en stealth klass med långdistansvapen som pilbåge. Max level i spelet var på den tiden lvl 50 och det tog mig lite över 1 år att nå upp dit men på vägen dit kunde man transportera sig till olika battlegrounds där man fick strida mot andra fiender från Hibernia eller Albion som var runt samma level som dig själv. En utmärkande grej för DAoC som de andra MMORPG spelen inte har är keeptakes. I varje battleground finns det ett slott som man slåss över. Den realmen som för tillfället äger slottet är de som försvarar det samtidigt som de andra kan komma med rammar och andra siege weapons för att försöka ta slottet från sin fiende. Detta va otroligt kul och det gav Player vs Player funktionen en mening, det gav oss något att kämpa för, något som saknas i tex World Of Warcraft.


   


Man brukar skilja på DAoC med Old frontier och New frontier. New Frontier var en expansion till DAoC som gjorde keeptakes betydligt svårare. I Old frontiers hade du  bara självaste huvudkeepet att inta och döda The Lord som stod högst upp i keepet så var det erat sen. Men i New Frontier, då var det helt omöjligt att inta ett keep såvida man inte var minst 50 pers och om någon av fienderna hade försvarare inne i keepet också så blev det nästintill otagbart. Det var detta som dödade DAoC för många, det var detta som blev nådastöten för spelet och dess storhetstid. I New Frontier var man nämligen tvungen att inta 4 småtorn (bilden till vänster ovanför texten) först för att försvaga huvudkeepet (bilden ovanför texten till höger). Man kunde självklart strunta i de fyra småtornen men då var huvudkeepet och dess Lord betydligt starkare. Vi kunde stå i 2 timmar och försöka belägra ett keep men inget hände så det resulterade oftast i att man gav upp keeptaken och de få gångerna man lyckades inta ett keep var när det inte fanns nog med motståndare online för att försvara det.


Ja detta var alltså mitt första MMORPG spel jag  någonsin spelade och fortfarande det bästa. En del av mig önskar att de aldrig hade släppt expansionerna Trial Of Atlantis eller New Frontier för det va dessa expansioner som dödade DAoC. Men det va bra också på ett sätt för på DAoC´s storhetstid var det allt jag gjorde. Jag satt framför datorn dagarna ut i ända och bara spelade och spelade, det var vid väldigt få tillfällen jag gjorde riktiga sociala grejer. Men så hade jag väldigt roligt också, jag stortrivdes och det är väl ändå det som räknas i slutändan. Nu för tiden spelar jag inte MMORPG alls. Den typen av spel tilltalar mig inte längre. Jag kommer skriva om varje MMORPG spel jag spelat och lite historia bakom det så fortsätt gärna och läs mina MMORPG inlägg.



Presentation

Kategorier

Läser just nu

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Nördkulturen med Blogkeen
Följ Nördkulturen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se