... vilka mesar ni är! Jag fick se ett klipp på youtube från Cinemassacre, webkanalen som Angry Video Game Nerd lägger upp alla sina klipp på, där Mike klagar på en grej på spelet Super Mario 3D world. Men jag är inte förvånad. Detta summerar Nintendo och deras barnspel perfekt. Jag har alltid haft åsikten, ända sedan Playstation och X-Box kom in i matchen, att Nintendo har inget att komma med längre förutom det faktum att de lever på gamla meriter. Deras konsol är absolut inget för äkta gamers utan mer för vanliga folk som kanske tycker det vore kul att spela något ibland. Deras spel är så äckligt barnvänliga och "söta" att jag bara vill spy på skiten. Jag behöver egentligen inte säga något, titta bara på klippet för att få Nintendo summerad i ett nötskal.

Men för att vara rättvis så har Nintendo inte alltid varit som det är nu. Nintendo var bra under 8 bits eran, perfekt under 16 bits eran och bra under 64 bits tiden. Men sen hände något, de fick lite konkurrens som kunde bita tillbaka och då blev dom helt plötsligt utklassade vilket i sig resulterade till att dom gjorde om sin konsol till en barnkonsol först och främst. En konsol som föräldrarna gärna köper till sina barn där dom kan sitta och spela med små rosa gulliga figurer menats dom gav oss äkta gamers som växte upp med Nintendo ett stort Fuck You finger rakt upp i nyllet. Men vad bryr dom sig om det? Dom tjänar så mycket pengar på sina små gulligull karaktärer att dom kan torka sig i röven med 100 lappar om dom kände för det. Det skulle dock inte förvåna mig om dom gör det, dom älskar tydligt doften av sin egna skit.

I dessa mörka tider när inte mycket ork finns över till annat efter en arbetsdag och träningspass på gymet så blir det mycket tittande på TV serier. Det är därför som jag på lite mer än en vecka, så tätt efter Nikita, tittat klart på The Walking Dead den tredje säsongen. Jag tycker serien håller samma tempo och samma klass alla säsonger, den blir varken sämre eller bättre utan den är lika bra hela tiden.

Jag gillar tillskottet Michonne i gruppen. Även om jag kanske störde mig lite på henne i början då jag inte riktigt hade vant mig vid hennes tuffa och grova attityd gentemot andra människor. Jag menar... hur coolt är det inte att gå runt med ett katana och döda "walkers" med? Rick växer mer och mer hos mig också. Det är en karaktär som jag gillar skarpt samt antihjälten Merle. Visst kan han framstå som en riktig fuling eftersom han gör väldigt gärna det som passar honom bäst och struntar i andra, men han har en bra sida inom sig också som bubblar upp till ytan då och då.

Jag har fått upp ögonen för ett tillägg till det underbara spelet Space Empires 4X. Det heter Close Encounters och innehåller regler för bordning av andra rymdskepp samt strider mellan de olika raserna nere på planeterna. Varje ras i spelet har sina svagheter och styrkor med sina 20 unika rasrelaterade förmågor. Close Encounters är gjort på det sättet att spelarna bara kan använda de delarna av tillägget som de tycker om, så är det något som känns tråkigt, att det tar för lång tid eller inte tillför mycket till spelet tar man bara bort det och spelar med dom reglerna som passar en.

En annan ny grej i spelet är ett erfarenhets system som gör dina skepp som överlever länge bättre och bättre. De gigantiska skeppen Titans introduceras här också. De är så kraftfulla att de kan spränga bort hela planeter. Mer teknologi att utveckla medföljer också och mer markörer till spelet naturligtvis. Även nya scenarios för 3-4 spelare medföljer. För att citera spelutvecklarna om denna expansion: "The system is exactly the same, but more awesomeness is added!"

För att kunna spela med denna expansion behövs naturligtvis grundspelet som jag länkar till här nedanför.

För ungefär en halvtimme sedan såg jag klart på tredje säsongen. Detta är än så länge den bästa säsongen jag sett av Nikita. Många vändningar och oväntade handlingar som håller tempot och spänningen uppe. Nikita bara klättrar högre och högre upp på listan och jag kan nu säga att den ligger som god tvåa strax efter Game Of Thrones som en av de bästa serierna jag sett. Det är synd bara att serien bara har 6 avsnitt kvar. Säsong 4 har bara 6 avsnitt och blir den avslutande säsongen för serien men det kan å andra sidan också vara en bra grej, så att inte serien gör en helomvändning och blir dålig istället. En fan till serien som recenserat den på CDON skrev: "En underskattad TV serie, men faktiskt en av de bästa!!!" och jag är beredd att hålla med. Många av er tror, antagligen bara för att Nikita är så fruktansvärt snygg, att denna serien är en sådan typisk serie gjord för att visa upp en sexig kvinnokropp i olika vinklar men släpp den fördomen direkt och kom in i matchen istället, ni vet inte vad ni går miste om. 

I veckan som har gått fick jag en liten förskottspresent och det var Magic Commander leken Evasive Maneuvers. Styrkan med denna leken, om du använder Derevi, Empyrial Tactician som commander, är att du får möjlighet att "untappa" andra permanents efter att dina creatures gjort combat damage till en annan spelare. Du kan untappa dina creatures som precis anföll för att använda dom som försvarare om du får en motattack eller tappa en annan motståndares creatures och göra honom till ett väldigt lockande mål för resten av dina motståndare.

Det underbara med att använda ovanstående kort som sin Commander är att den aldrig kommer kosta dig mer än 4 mana att kasta ut i spel. Alla andra commanders kostar 2 mana extra varje gång dom dör att få kasta ut igen, men inte denna. En bra grej till är att hans ability, Put Derevi onto the battlefield from the command zone (för 4 mana), är en activated ability vilket i själva verket ger honom flash och det gör honom till en väldigt värdefull försvarare också.

Det finns lite mer kort i leken som gör att dina motståndare blir mer lockande mål att anfalla än dig och det är Curse Of Predation, Curse of the forsaken och Curse of inertia. Grundligt förklarat ger det anfallande creatures fördelar om dom anfaller den motståndaren som du lagt korten på.

Darksteel Mutation är ett kort som du ska använda på dina motståndares commanders och INTE slänga på dig själv... som jag råkade göra sist. Jag tänkte att en indestructable defender är inte fy skam. Det misstaget gör jag dock aldrig om igen.

En gammal reprint av kortet Lu Xun, Scholar General finns med i leken också. Jag älskar de äldre korten och den gamla retro stilen på dom. Kortet kan bara blockeras av andra creatures med förmågan Horsemanship och jag tror inte det finns så många creatures i andra commander lekar som har den förmågan så det är praktiskt taget fritt fram för honom att slå dina motståndare, dock för bara 1 skada åt gången men det tillåter dig att dra ett nytt kort varje gång och om du har Derevi ute i spel får du tappa eller untappa en annan permanent och då blir detta kortet väldigt värdefullt helt plötsligt.

Ett sista värdefullt kort jag vill skriva om är Rubinia Soulsinger som du kan använda som en commander om du vill istället för Derevi, Empyrial Tactician. Du kan tappa henne för att få kontroll över en av dina motståndares creatures eller till och  med deras commander. Hon kostar 5 mana att kasta ut och i en commander lek är det inte så värst dyrt då man har mycket tid på sig att bygga upp sin mana pool.

Jag har bara spelat en gång med denna leken än så länge så jag kan inte ge en bedömning hur den är i action. Jag måste ge den några omgångar först innan jag märker vlka kort jag vill byta ut och vilka som ska behållas. För en mer grundlig genomgång av korten i leken länkar jag till ett youtube klipp här nedanför.

Allmänt

Skriven av tre författare vid namn Doug Moench, Chuck DIxon och Alan Grant.

Doug Moench, en Chicago född serietidningsförfattare, är mest känd för sitt arbete med Batman och för att vara skaparen av karaktärerna Black Mask, Moon Knight, Deathlok och Bane.

Chuck Dixon är mest känd för sitt arbete på Marvel karaktären Punisher och för hans arbete på Batman under 90 talet och tidigt 2000 tal. Han var den första som skrev den individuella seren om Robin, Nightwing och även skapandet av teamet och boken Birds Of Prey.

Alan Grant är en skotsk serietidningsförfattare mest känd för att ha skrivit Judge Dredd i den månatliga brittiska science fiction orienterade serietidningen 2000 AD och för sitt arbete med Batman under sent 80 tal, 90 talet och tidigt 2000 tal. Han är även känd för skapandet av karaktären Anarky. 

Det är 7 tecknare som varit med och tecknat denna och dom heter Jim Aparo, en amerikansk serietidningsförfattare som gick bort år 2005 på grund av en sjukdom, Norm Breyfogle, en amerikan som var med och skapade Batman skurkar som The Ventriloquist, Graham Nolan, en amerikan mest känd för sitt arbete på The Phantom (Fantomen), Jim Balent, mest känd för sitt långa arbete på Catwoman mellan åren 1993 och 1999, Bret Blevins, mest känd för att vara den ordinarie tecknaren för Marvels serie New Mutants, Klaus Janson som är en tysk tecknare som jobbar för både Marvel och DC och till sist Mike Manley som är mest känd för att ha varit med och skapat Marvel karaktären Darkhawk.

Handling

Någon anfaller Arkham Asylum och släpper lös alla galna fångar fängslade bakom dess murar som Jokern, Two-Face, Poison Ivy, Scarecrow, Killer Croc och många mer. En efter en börjar Batman jaga efter dom helt omedveten att detta är en del av planen iscensatt av Bane vars enda mål är att bryta ner och knäcka Batman.

Min åsikt

Jag sätter en SPOILER varning här för jag kommer skriva rätt mycket om handlingen och händelseförloppet i denna recension. Först och främst vill jag säga att jag tyckte den va riktigt bra! Kanske lite småseg ibland men inte så att det störde något märkvärt. Jag irriterade mig lite på Batman i den här berättelsen. Efter att alla brottslingar hade blivit befriade av Bane från Arkham Asylum bad han aldrig Robin att hjälpa honom utan han fick gott stanna hemma, men av vilken anledning vet jag inte och hela tiden blev Batman bara tröttare och tröttare både fysiskt och psykiskt, men Robin fick stanna hemma. Det var bara när han åkte ut på eget bevåg som han kunde hjälpa Batman lite. Inte undra på att Bane kunde knäcka honom så lätt. Efter att Bruce Wayne bokstavligt talat blivit knäckt av Bane tog Jean Paul Valley över rollen som Batman och hans sätt var lite mer burtal än Bruce Wayne. Då blev jag helt plötsligt irriterad på Robin då han hela tiden höll på och försökte hålla tillbaka Jean Paul Valley och sa åt honom att han absolut inte fick röra Bane. Men varför Robin? Bane knäckte bokstavligt ryggen och psyket på din bästa vän, ska han komma undan med det menar du? Som tur var struntade Jean Paul i Robins "visdomsord" och begav sig ut efter Bane och jag har aldrig känt mig så tillfredsställd av en serietidningsfight tidigare. Jean Paul Valley knäckte Bane fullständigt tills han bad om att få bli dödad till och med och det var den hämnden jag hade velat ha ända sedan Bruce Wayne åkte på stryk!

Att jag sitter och skriver så här känsloladdat om serietidningsfigurer betyder bara en sak, bra författarskap i samarbete med bra tecknare!

Betyg: (Episk)

Kan köpas här: Bokus

Denna figur heter Extendar och är en cyborg krigare som vid första andblick ser ut att vara en vanlig riddare i silver rustning med visir framför ansiktet. Men hans förmåga är att kunna sträcka ut alla sina lemmar till extrema proportioner och resa sig över sina motståndare vilket gör honom svårslagen i strid.

Han introducerades år 1986 som leksak. Vid det stadiet hade leksakerna börjat bryta sig fri från sina rötter i den tecknade TV serien och börjat agera på ren fantasi vilket resulterade i många robotiska och mekaniska karaktärer. TV serien hade nått sitt slut när Extendar nådde leksakshyllorna men han var frekvent med i olika serietidningar och introducerades först i Mattels mini-serie "The warrior machine". Han blev omvänd till en cyborg av Hordak i ett labb experiment och sändes ut för att strida mot sin vän He-Man men han lyckades göra sig fri från förbannelsen och gick med de goda i deras strid mot ondskan.

Denna ligger inte så värst högt i pris. Utan sin original förpackning säljs han mellan 50 - 160 kr på ebay. För en komplett figur ska en röd sköld också medfölja. I sin original förpackning säljs han för mellan 440 - 780 kr. Det finns ett AFA (Action Figrue Authority) stämplat exemplar som säljs för 1221 kr.

Det var många, många år sedan jag målade en figur. Jag har inte målat en tennfigur eller plastfigur sedan vi spelade Warhammer och Warhammer 40 000 och det var längesedan. Detta är alltså inget nytt intresse för mig utan snarare ett pånyttfött och den första figuren jag målade var den ikoniska häxan Feiya från rollspelet Pathfinder. Jag är inte lika duktig som de riktigt bra figurmålarna är, det finns dom som målar mycket snyggare än vad jag gör men jag blev rätt nöjd med resultatet ändå. Klicka på bilderna för förstoring.

Feiya är ursprungligen från landet Irrisen långt uppe i norr. Som litet barn blev hon kidnappad från sina föräldrar av två häxor som hade följt karavanen som Feiya och hennes familj reste med. De två häxorna hade precis förlorat deras tredje partner i strid mot en grupp Blackravens (soldater som patrullerar de nordliga gränserna) så de var fast beslutna att uppfostra Feiya med deras mörka konster.

Under flera år levde Feiya under skräck och lidande och vid ett flertal tillfällen försökte hon fly från häxorna men blev hittad bara efter några timmar. Allt detta ändrades dock en dag då hon hade blivit utskickad för att hämta hem örter då hon märkte att en räv stod och tittade på henne. Det var något speciellt med denna räven, den utstrålade något som Feiya kände av, en övernaturlig intelligens. Den hjälpte henne att fly från häxorna och ledde henne längs med stigar och vägar som ingen annan människa kände till och den vakade över henne när hon sov. Häxorna gav inte upp utan spårade upp henne efter några veckor och instängd i en grotta lokaliserad  bakom ett vattenfall närmade häxorna sig Feiya. Men då hördes konstiga läten utanför, marken började skälva tätt följt av gigantiska vrål och oväsen som verkade vara läten från massor av vilda djur och sedan tystnade det. Feiya var livrädd där hon gömde sig inne i grottan och vågade sig inte ut förrän dagen grydde morgonen därpå. Utanför grottan möttes hon av nyfallen snö som täckte alla spår om vad som hade hänt kvällen innan och en nyfunnen känsla av att äntligen vara fri.

Hon pratar aldrig om dessa händelser eller om hennes pakt med den mystiske räven. Hon funderar att en dag söka upp sina föräldrar hon blev bortrövad ifrån men för tillfället är hon nöjd med att resa runt i världen, njuta av sin frihet och träffa nya vänner.