Jag fick förfrågan att prova denna appen av tillverkarna vilket jag nu  har gjort och jag gillade den. Du kan läsa streamade serier direkt i din mobil vilket jag kan förstå kan vara rätt användbart om man pendlar rätt mycket och har mycket tid att döda. Jag missuppfattade denna appen lite först, jag trodde jag skulle kunna köpa serier släppta av tex Marvel och DC Comics och läsa här men det gick inte. Men det finns det andra appar till så det är inte direkt nödvändigt. Många av serierna är rätt roliga och lockar fram några skratt.

Quick Comic funktionen gillade jag. Den slumpar fram många olika serier så det är bara att sitta och läsa tills ögonen trillar ur. Jag är ingen storläsare av serier på iphone eller online, jag föredrar riktiga serietidningar men denna appen behåller jag, jag kan behöva lite skratt då och då under tråkiga stunder på jobbet.

World Of Warcraft var det spelet som dödade intresset för MMORPG (Multive Massive Online Role Playing Games) för mig. Grafiken var skitsnygg men det var det enda som var bra med det här spelet. I Dark Age Of Camelot var det högst ovanligt att folk gjorde quests för att levla upp sina gubbar, där samlade man ihop en sk. XP grupp och sprang runt i hela världen för att leta efter mobs (Monsters Or Beasts) som man kunde döda så det var hela tiden variation på omgivining och miljö. Vi reste till olika dungeons som alla hade olika teman och svårighetsgrader så det va en oerhörd variation på spelandet i DAoC. Men här, i World Of Warcraft, så hade dom smidigt tagit död på det sättet att levla. Här var questing allt man gjorde. Springa från punkt A till punkt B och sen tillbaka till punkt A. Att samla ihop en Xp grupp och springa runt och utforska fanns inte på kartan längre. Här sprang alla för sig själva och "minded their own buisness" så att säga.

Men allt detta visste jag inte när jag började spela WoW. Jag följde med en gammal Imperial Army / Nazgul kollega till en rollspels server. I början, när WoW släpptes, var det strikta regler på en rollspels server att man inte fick bete sig hur som  helst och förstöra för andra spelare som rollspelade så vi tänkte att ska vi slippa alla småbarn och alla andra som bara tänker på att vara bäst hela tiden och äga allt o alla så är rollspels server det bästa alternativet. Så vi startade ett gille där med namnet Prima Nocte som bara skulle vara baserat på rollspelande. Men namnet ansågs stötande så vi fick byta namnet på gillet. Jag  minns inte vad vi bytte till. Men det tog ett litet tag sen dog det gillet ut och jag letade upp Nazgul för att börja spela med dom igen. Men de hade splittrat på sig, dom som ville spela Alliance gick dit och starta ett gille och de som ville spela Horde gick dit och starta ett annat. Jag gick till Alliance gillet som hade bytt namn till Remnants Of Lordaeron men det var då mitt intresse för MMORPG började dö ut så efter bara någon månad, högst två så lade jag ner WoW helt och hållet. Det kunde helt enkelt inte mäta sig med sin föregångare, Dark Age Of Camelot.

Två bilder från World Of Warcrafts PvP

I mitt tyckte fanns det två grova fel på World Of Warcraft. Det första var hela grejen med questing. Det var inte alls lika roligt att springa runt själv och lösa olika quests på egen hand som det var att springa runt i en grupp och utforska världen. Visst, det fanns inget som hindrade att man gjorde samma sak i WoW... förutom det faktum att det var ingen som ville göra det i WoW, alla skötte sig själva och när man väl kom i en grupp så var chatten helt tyst. Det va inga som orkade prata med varandra längre, alla var bara för upptagna med sig själva. Attityden hos folk hade förändrats sen DAoC.

Det andra stora problemet jag hade med World Of Warcraft var deras usla PvP system! Bilderna ovanför den här texten summerar rätt bra vad PvP i WoW gick ut på. Man teleporterades till en battleground där alla fick stå och vänta några minuter i en grotta, eller något liknande, med stängda portar tills en klocka hade räknat ner. När klockan hade räknat ner till noll öppnades portarna och alla bara rusade ut, utan strategi, mål eller taktiskt tänkande, utan man rusade bara ut för att fånga fiendens flagga och ibland lyckades man och ibland inte. Det fanns ingen som helst taktik inblandad, det var ingen som ledde allting, en som alla lyssnade på utan alla sprang runt som yra höns för sig själva och hoppas på det bästa. Dog man så återuppstod man på en gravplats och efter  några sekunder kunde man springa ut igen och fortsätta slåss och så kunde det fortsätta. Man sprang ut, slogs, dog, återuppstod, sprang ut, slogs, dog, osv osv. Man stred inte för något heller, allt man stred för var för sig själv och inget annat och bli den bästa med mest kills och högst poäng på den listan som syns på den högra bilden här ovanför. I DAoC hade man ett mål i alla fall, något att försvara, där hade varje realm sina keeps att försvara och mest värdefullt av allt, sina relics som var väl skyddade inne i Relic keepet. Men här i WoW, absolut inget att slåss för och det kändes värdelöst och det var när jag insåg detta som WoW dog för mig. Jag har spelat WoW till och från i några år med flera månaders uppehåll men nu kan jag ärligt säga att jag aldrig kommer spela detta spel igen.