Den 13:e November sätter den tredje säsongen av Wil Wheatons underbara webshow TableTop igång igen. Det jag ser fram emot mest är deras RPG Spin off. FRam tills att den börjar så bjuder jag er på trailern.

Det tog mig fyra säsonger att byta favorithus i Game Of Thrones. Jag gillar fortfarande Stark men med Ned, Rob och Catelyn borta så ser jag inte mycket hopp för dem längre. Arya, Bran och Jon Snow kan kanske fortfarande åstdakomma något. Rickon Stark verkar bara ha gått upp i rök men något inom mig säger att han kommer komma tillbaka och kanske till och med sitta på järntronen i slutet. Hur häftigt vore inte det?

Rickon Stark

Men just nu ligger mitt hopp hos huset Martell. Jag vet att de kommer få en mer betydande roll i den kommande femte säsongen än vad de haft tidigare. Jag älskar deras motto, Unbowed, Unbent, Unbroken. Det är ord man kan leva sitt liv efter, att aldrig låta sig knäckas. Faktum är att jag gillade det mottot så mycket att jag tog en tatuering av den på underarmen.

"Dornishman

Dornishman

Do you relent?

My sun and spear aren't

bowed, broken or bent"

Gamers älskar TV spel och vi förstår att för att få full njutning av att slå ett spel måste man ha dött några gånger så man känner någon form av fullbordande när spelet väl är avklarat. Men det finns vissa sätt som är så fruktansvärt irriterande att dö på att man finner ingen utmaning eller njutning i det, man finner bara vrede och frustration och här  har jag listat de 10 mest irriterande sätt som jag tycker är värst att dö på i TV spel.

10

Hit by default

Denna störande varianten att dö på hittade jag i spelet Bayonetta. Därför har jag lagt in en bild på en av slutbossarna från det spelet, Jubileus. Det kvittar hur mycket du än försöker undvika det kommande anfallet från bossen, du kommer automatiskt åka på en smäll nästa attack. Frågan är hur mycket liv du lyckas få ner bossen mellan dessa omöjliga attacker. Det är bäst att du hittar ett sätt för en del attacker är det inte meningen att du ska undvika, du ska åka på smäll och lyckas du inte döda bossen innan den får in många nog att döda dig... synd. Starta om striden och försök igen.

9

Dålig kameravinkel

Detta kunde vara ett stort bekymmer på de gamla 3D spelen från den första Playstation enheten eller Xbox konsolen, men ack så frustrerande ändå när kameravinkeln inte vill ställa sig rätt och du i all klassisk maner hoppar rätt ner i ett stup mot din död.

8

Buggar

Att dö på grund av en bugg i spelet är aldrig kul. Många gånger är det ditt egna fel som gamer när du dör, du är för stressad, inte utvärderat situationen rätt eller helt enkelt klantat till dig med knapp combon men är det en bugg i spelet som står för dit nedfall så är det faktiskt spelets fel. Jag hade säkert ett exempel att ge er när jag skrev mallen för denna listan men tydligen hade jag inte antecknat ner detta så det får ni vara utan. tyvärr.

7

Matning

Fenomenet jag kallar matning finns nästan bara i beat em up spel. Det är när din motståndare motar in dig i en av kanterna på skärmen så du inte kommer nångonstans och bara ställer sig och matar dig med slag. Det finns inget att göra i det fallet mer än att "bend over och take it up the ass". Det värsta av allt är att din motståndare tror att han har presterat bra och är övertygad om att han är den bättre fightern som just låtit dig bita i gräset utan att ha lyckats ge honom/henne en skråma.

6

Dåligt sikte

Ja då hade vi detta problem igen med att jag inte antecknade vad jag menade med detta. Men för att chansa menade jag nog att när det väl gäller i pressade situationer kan jag bli rätt stressad när det gäller att sikta rätt med vapnet att fienden oftast hinner fram och tar kål på mig. Det är en av de få tillfällen jag lägger skulden på mig själv och min dåliga respons och inte spelets prestanda.

5

"The Phase"

"The phase" är fasen du genomgår när du spelat ett spel såpass länge och du har fastnat på en punkt i spelet som du får spela om och om, igen och igen. Anledningen till detta är att du har försökt så länge på samma punkt att du undermedvetet helt enkelt slutat bry dig så du blir stressad och irriterad och du gör fel precis hela tiden vilket gör att du ständigt dör. Det bästa man kan göra vid denna tidpunkten är att ta en paus. Frustrerande? Ja, så in i helv**e. Men inte hälften så frustrerande som att låta spelet servera ditt egna arsle till dig på ett silverfat.

4

Dödad av omgivningen

Den senaste gången detta hände mig var i spelet Crysis. Jag hade precis klarat av en lång strid vid en kraschad helikopter mot horder av analkande fiender och NPC karaktärerna som var med mig satte igång och började prata. "YES!" Tänkte jag, "Nu kommer det en videosekvens så jag får lite vila". Men i nästa sekund låg jag död på marken. Jag hade då råkat ställa mig mitt i en eldsvåda från den kraschade helikoptern som sakta men säkert tömde mig på liv utan att jag ens visste om det. Det värsta av allt var att jag dog sekunden innan videosekvensen skulle sätta igång så jag fick göra om hela den långa striden en gång till! Med ett leende på  läpparna naturligtvis....

3

Glömt att spara

De flesta spelen går på autosave men i en del spel har man möjligheten att spara själv. Ibland kan det verkligen behövas för man vill spara alla framsteg man gör för att slippa göra om allt det svåra igen. Men ibland lyckas man på något sätt glömma denna extremt viktiga detalj och ljuset tänds för dig sekunden du ligger utsträckt på marken i en status vi kallar död. Efter att man gått igenom den oskrivna ordbokens alla svordomar över sin egna dumhet så inser man till slut att man inte har något annat val än att spela om allt det jobbiga igen eftersom du var så fruktansvärt korkad och glömde spara!

2

Tidspress

Är det något jag hatar i TV spel så är det att utföra uppdrag under tidspress! Det finns inget som gör mig så stressad som att ha en tidsbegränsning! Att dö på grund av det också är ännu värre för då inser jag att jag förlorat och måste göra om det jag hatar allra mest en gång till!

1

Glömt att ladda om vapnet

Fienden kommer mot dig, du är redo för honom, han kommer närmare och nu jävlar ska du döda fanskapet! Svettet rinner nedför dina handflator, det klias lite på ögonbrynet men du har inte tid att släppa handen från kontrollen, det är dags att skjuta ner fienden. Du trycker på R1 knappen och... *klick*... du trycker en gång till...*klick*... "Vad fan?!" tänker du och sneglar lite lätt mot din ammo information. Dina ögon spärras upp när du inser att den står ju för fan på NOLL!!! Din blick går snabbt tillbaka till fienden som nu är över dig och i nästa sekund täcks skärmen med texten: YOU DIED! Ord kan inte beskriva hur arg man blir på sig själv när detta händer.

Mitt första Xbox 360 spel någonsin. Jag fick låna min brors 360 för att kunna spela detta spelet då det endast finns tillgängligt på Xbox 360.

Du spelar en författare vid namn Alan Wake som åker på semester med sin fru till den lilla staden Bright Falls. Hans fru försvinner under mystiska omständigheter samtidigt som han uppleveler händelser från hans senaste novell som han inte ens minns att han skrivit.

Jag gillar blandningen av spelmiljöer i detta spel. Ett tag spelar du igenom en rad dialoger mellan olika karaktärer, väldigt lättsamt spelande med lätta uppgifter och i nästa stund springer du genom en mörk skog täckt av mörker där du slåss mot skuggvarelser för att ta dig fram mot ditt mål. Det ligger bra balanserat mellan dessa två spekontraster så ingen del av spelet hinner kännas upprepande.

Jag hade lite bekymmer med spelkontrollen i början då jag är en väldigt van Playstation spelare och X knappen där man i detta spel laddar om vapnet sitter längst ut till vänster på Xbox kontrollen istället för längst ner som på PS kontrollen vilket resulterade i att jag hoppade istället för att ladda om vapnet många gånger Men jag kom snabbt in i det. Allt var lättillgängligt som byte av vapen, användandet av ficklampan och påfyllning av ammo. Spelkontrollen var väldigt lätt att komma in i helt enkelt även för en ovan Xbox spelare som mig själv.

Även om detta är ett skräckspel kan jag inte påstå att jag blev skrämd någongång eller kände den krypande känslan man kan känna i vissa av Silent Hill spelen tex. Men jag tyckte ändå de lyckades bra för miljön satte det mesta av betoningen på skräckdelen menast spelandet mest framhävde thriller känslan. Jag skulle kalla detta mer ett thrillerspel än ett skräckspel.

Helt klart ett underhållande spel som får dig klistrad framför skärmen några timmar i sträck men vill du ha ett renodlat skräckspel så ska du leta vidare. Hittar du inget funkar detta väldigt bra som en substitut och du blir garanterat inte besviken.

Betyg: - (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON till PC eller Xbox 360

MylingSpel är en liten hobbyverksamhet som utvecklar egna rollspel och brädspel. Verksamheten drivs på fritiden och de får inte betalt för deras arbete. Detta slår mig som en grupp människor med en otrolig passion för vad de älskar.

Idag läggs ett av deras nya släpp ut på kickstarter, Privateers!.

Privateers är ett brädspel som utspelar sig i en värld översvämmad av monster, magi, reliker, främmande väsen, demoner och kultister hängivna de gamla gudarna. Du som spelare kontrollerar en kapten med skepp och  besättning som kan slåss mot varandra eller mot spelet med deras stora flottor och övernaturliga allierade. Spelarna strider mot fiende flottor och ökända pirater, utforskar gamla ruiner, plundrar bosättningar, utför byteshandel och har kul i de olika hamnstäderna. Ju starkare skepp och besättning spelarna får desto kraftigare blir dem, vilket kan behövas för förr eller senare kommer de få möta det bästa fienden kan uppbåda. 

Spelet kommer vara för 1-6 spelare som du kan spela själv, mot dina vänner eller kooperativt mot spelet. Spelplanen varieras varje spelomgång då man använder sig av spelbrickor för att skapa spelplanen vilket också öppnar för ändlösa variationer av expansioner.

Grundspelet kommer ligga i en 30x30x10 cm kartong. Det som syns i både konstverk och komponenter är fortfarande arbete i utvecklingsstadiet och vissa saker kan komma att ändras.

Grundboxen kommer innehålla runt 500 kort och 370 markörer med en engelsk regelbok.

Min beskrivning av spelet var väldigt kort men klicka er vidare till deras kickstarter sida på länken längst ner i inlägget för att läsa betydligt mer om detta projekt.

Jag tycker att detta spelet verkar riktigt intressant och om min ekonomi tillåter denna månad funderar jag på att donera en slant. Jag är väldigt förtjust i pirater och med en mix med det övernaturliga verkar detta spelet kunna bli riktigt bra. Jag länkar till deras kickstarter sida här nedanför. Donera om ni vill se detta underbara spel komma till liv och tänk på att varje slant räknas!

Privateers på kickstarter

Handling

Ett par blir kidnappade av ett gäng kriminella rånare men alldeles försent inser de att de kidnappade fel personer.

En av de mest illvarslande scenerna i filmen är bilden ovanför. Jag tror inte jag spoilar något men fortsätt inte och läs detta stycke om du är känslig för spoilers. Luke Evans, som har huvudrollen i filmen, sitter vid ett bord med sin flickvän och äter lunch på en vägkrog. In på vägkrogen kliver ett gäng kriminella personer som just återvänt från en misslyckad stöt så de är lite upprörda. En av rånarna sätter sig vid bordet och börjar flörta och tafsa lite smått på Luke Evans flickvän. Luke greppar tag i kniven som ligger framför honom på bordet och rånaren vänder sig till honom och säger: "You're not the type, I know the type when I see one" och endast som svar får han den ironiska och iskalla blicken han har på bilden ovanför. De har ingen aning om vad de gett sig in på.

Filmen är blodig och mycket våldsam men innehåller inte mycket man inte redan sett. Självklart med några få undantag. Alla filmer har något nytt att bjuda på även om den som helhet innehåller mycket upprepningar från andra skräckfilmer. Ska jag sätta denna filmen i ett fack så faller den inom ramarna för en standard skräckfilm. Luke Evans är suverän i sin roll. Jag satt länge och väl och funderade på vart jag sett honom tidigare och till slut slog det mig, han var med i den andra Hobbit filmen.

Detta är en "hack n' slash" skräck som i mitt tycke blivit förstört sedan lång tid tillbaka med filmer som Fredag den 13:e. Denna skräck genren är helt enkelt inte äcklig längre. Visst finns det vissa scener som är lite motbjudande men man blir inte skrämd. Inte lika skrämd som när man ser en liten japansk flicka stå i en mörk korridor längre bort från dig med håret för ansiktet. Luke Evans funkar som badguy men just bara för att han är en så bra skådis och en person man lätt tycker om så är det honom man hejar på även i sådana här filmer. Nu var hans offer inga helgon direkt så det kan bero lite på det också, njutningen man kände när man fick se ett gäng kriminella få vad de (kanske) förtjänade.

Gillar du "hack n' slash" så tror jag denna filmen tilltalar dig men även om du inte gör det så tror jag du kan få viss tillffredställelse av att se den för den håller ändå måttet trots den uttjatade genren.

Betyg: - (Bra)

Kan köpas här: CDON på DVD

Allt behöver inte vara blod och gore under allhelgona månaden. Lite komik måste man kunna klämma in också och vad passar bättre än Karsten Torebjer. Jag skulle kalla honom för ett äkta medium för han är lika verklig som de som verkligen kallar sig för "äkta" medium och påstår sig kunna ta kontakt med andevärlden (haha!!) ursäkta hånskrattet. Men folk som verkligen vill tro på sånt här hittar ett sätt att göra det oavsett hur löjligt det verkar för oss som fortfarande har verklighetsförankring.

Här kan ni njuta av det enda medium i denna värld jag har någon respekt för, Karsten Torebjer.

Oktober månad och jag känner att det är dags att spela ett gammal skräckspel för att komma in i den äkta höststämningen. Spelet jag valt att spela heter Project Zero. Det är en serie av spel utvecklat av Tecmo varav det första kom ut 2001 och det är det spelet jag ska spela. Det amerikanska namnet på spelet är Fatal Frame. Spelet hör till genren survival horror och jag brukar oftast undvika denna typen av spel för jag gillar mer att skjuta och döda mina fiender i ett Tv spel istället för att fly från dem.

Det finns även en film baserad på dessa TV spel som heter Gekijōban Rei ~Zero~ som släpptes så sent som i år, i September till och med så det var inte ens för en månad sedan den kom ut.  

På omslaget står det att spelet är baserat på en sann berättelse men detta är jag väldigt skeptisk emot. Jag har väldigt svårt att tro på spökhistorier, sagor om det övernaturliga och framförallt påhittat religiöst trams. Men jag nekar inte att spelet är bra underhållning och det kan säkert skrämma upp  mig en del också för i slutändan vet vi alla innerst inne att det är egentligen allt vad religioner, spöken och andevärlden egentligen är, påhittade sagor för våran underhållning.

Jag gillade baksidan av omslaget. Det såg lite skrämmande ut.