Till en kommande kampanj i rollspelet Pathfinder ville jag måla upp en figur till min rollkaraktär. Det skulle vara en barbar och jag hittade en snygg modell kallad Barbarian Lord of the Wargs från Avatars of War (egentligen till deras spel Arena Deathmatch). En rejäl modell med mycket tenn, väger som typ två standardmodeller.

Steg 1: Limma och grundspraya. Figuren kom i tre delar – kropp/ vänsterarm, högerarm/svärd och huvudet. Huvudet i sig kom i två varianter. En med hjälm och en utan hjälm med svajande hår. Jag valde den med hjälmen. Jag hade kanske gjort det enklare för mig genom att måla delarna separat innan jag limmade men det är också tråkigare J Efter limmet torkat så sprayades figuren svart. Jag fördrar svart framför vitt, det gör detaljerna mer synligt och ger en naturlig skugga på områden som missas eller som är svåra att komma åt.

Steg 2: Basecoat på huddelarna.

Steg 3: Basecoat på rustningen, väskan, kläderna och stövlarna.

Steg 4: Basecoat på svärdsslidan, skölden, hjälmen och manteln. Utsidan på manteln behövde jag bara behöva jag bara göra en enkel drybrush på då dess yta är väldigt skrovlig i designen. Detta gjorde jag i två steg, med en mörkare nyans först och sen en ljusare.

Steg 5: Basecoat på svärdet, handskarna och lite annat smått som juvelerna på hjälmen.

Steg 6: Hela modellen fick en övergång med wash för att få fram skuggor innan det var dags att börja med highlight målningen. Helt enkelt gå över hela modellen och måla alla kanter, toppar, och utstickande delar i en aning ljusare nyans än underliggande basecoat. Jag la lite extra tid på att försöka highlighta fram tydliga muskler på armar och ben, kändes relevant för en barbar. Ögonen, som jag alltid har svårast för, blev inget helt perfekt men tillräckligt bra. Har lärt mig att göra om ögonen en andra gång med ett nytt lager färg blir oftast inte bättre än första försöket ändå.

Steg 7: Sista steget är basplattan där jag gjorde ett enkelt och neutralt sand och grus underlag för att passa de flesta underlag i rollspelet. Sista ut, ett lager med matt varnish på för att skydda figuren.

Valiant Hearts är mer än ett bara pusseläventyrsspel där du ska ta dig igenom olika banor runt om i första världskrigets Europa. Det är ett lärorikt spel som inte bara förmedlar historisk fakta om det första världskriget utan samtidigt vill ge dig en bild om fasorna och den dagliga slakten på soldater som pågick i detta grymma krig.

Du ställs hela tiden inför olika pusselgåtor att lösa för att ta dig vidare i spelet. Mest handlar det om att leta upp objekt A för att få en soldat att samarbeta som står i vägen för objekt B som du behöver för att få en annans soldats samarbete och så fortsätter det. Fast det görs på ett smidigt sätt och med en bra sammanhängande story som aldrig gör den delen tråkig.

Andra delar i spelet springer du runt bland skyttegravarna ute vid fronten och duckar för kulsprutor, undviker granatkastare och tar dig runt giftiga områden med senapsgas och vissa stridssekvenser ute vid fronten har de verkligen lyckats med att förmedla känslan av krig. Det är fiender, explosioner och kulor som far kors och tvärs över skärmen. Sin tecknade grafik till trots lyckas de mycket bättre att få fram budskapet om krigets fasor än vad många moderna krigsspel lyckas göra.

Speltiden är väldigt kort och det tar vanligtvis drygt 8 timmar att ta sig igenom hela spelet om man är ute på en trophyhunt vill säga, annars klarar man det på drygt 6 timmars spelande.

Betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON till PC eller på Playstation store till Playstation 4.

Flygplansbygget av Mitsubishi A6M5 Zero fortsätter. Först började jag med nosen. Valde att inte måla alla delar så noga då dessa ändå inte syns i slutändan.

Sedan målade jag den del av flygplanskroppens insida som kommer synas i cockpit.

Flygkroppen var lite krångligt att få ihop då hela cockpiten skulle passa in men det gick rätt bra.

Sedan gjorde jag ett stort misstag. Jag skulle måla ovandelen av vingarna i grönt medan den satt kvar på "gjutformen" men råkade då mista undersidan för ovansidan!

Så det blev för tjockt lager färg efter denna korrigering, men men... inget att göra åt nu.

Nästa steg var landningsställen och de gick lätt.

Ovansidan av vingarna fick sedan (rätt) färg. Tyvärr var Tamiya färgen helt värdelös så för att få ett hyfsat resultat fick jag måla flera lager som tyvärr sabbade ytan. Men den matchar ju i alla fall det tjocka färglagret på undersidan ;-) Verkar som det är ett allmänt problem när man penselmålar Tamiya färger, de passar bättre till airbrush.

Rotorbladen gick smidigt att få på och även de små detaljerna på vingarna. Därefter gjorde jag ett misslyckat försök att få på dekalerna för den gula raden på vingarna. Det gick åt pipan så jag bestämde mig för att göra en flagnande variant. Ska ta och gå lös med kniven lite mer där tror jag för ett ännu mer slitet utseende.

Summa summarum. Det blev ett par rätt stora fel men resultatet blev rätt bra ändå i slutändan. Så nu är det i stort sätt bara måla cockpit glaset kvar, vilket jag har dragit mig för lite. Men det kom ju med maskeringsbitar så det ska nog bli bra. Plus några fler dekaler och en dos smuts och slitage förstås.

Black Sails utspelar sig 20 år innan händelserna i i Robert Louis Stevenson's klassiker skattkammarön.

Första säsongen av denna serie tyckte inte jag var mycket att hänga i granen. Visst var den sevärd och underhållande men långt från samma klass de håller i serier som Game Of Thrones och Sons Of Anarchy. Nu har det tyvärr blitt så att dessa serierna har satt ribban för mig. Men Black Sails är inte dålig. Den saknar bara den extra kryddan som kan få en TV serie att glänsa och stå ut från mängden.

Jag älskar pirater och miljön kring karibien så det kan nog vara därför jag gillade denna trots brist på något extraordinärt. De har miljön, de har storyn att spela på, det som saknas tycker jag är intressanta karaktärer. Efter första säsongen har jag fortfarande ingen favorit. Men jag tycker den är värd en chans för jag tror den kan bli så mycket bättre så jag tänker fortsätta titta på den.

Du spelar en detektiv vid namn Ronan O'Connor som försöker lösa sitt egna mordfall. Spelet börjar med att du brutalt kastas ut genom ett fönster och dör när du träffar asfalten två våningar ner.

Jag gillade spelets mekanism när man samlade ledtrådar för att senare pussla ihop dom och försöka lista ut händelseförloppet vid en brottsplats. Ibland var det dock lite otydligt vilka ledtrådar som var väsentliga och det tyckte jag berodde på brist av information från spelet. Men man har oändligt många gissningar på sig så det gör inget om man skulle gissa fel några gånger.

Spelet innehöll väldigt lite strider. De enda undantagen var då man stötte på några demoner men då handlade det mer om taktiskt tänkande än att ge sig rätt på och bara slåss.

Miljön i spelet varierade mellan monoton och varierande. Mellan varje kapitell rörde du dig i staden där allt utspelar sig, Salem. I staden Salem kan du springa mellan de olika byggnaderna som har en medverkan i detta spelet som museet, polishuset och kyrkan mm. De olika byggnaderna är lite varierande men tiden man spenderar, som inte alls är mycket, springande på gatorna i Salem tröttnade i alla fall jag på till slut. Du väljer själv hur mycket tid du vill spendera på de olika ställen eftersom det finns trophys att vinna om du samlar på dig alla artefakter som går att hitta.

Jag fastnade aldrig för spelet men det  var ändå lättspelat och man tog sig igenom det relativt snabbt. Spelar du bara mainstoryn klarar man spelet på nästan 7 timmar och för en hardcore gamer är det en spelomgång.

Betyg: - (Bra)

Kan köpas här: CDON på Playstation 3, Playstation 4, Xbox 360, Xbox One och PC

Spel och andra intressen som betraktas som nördigt har länge varit mitt huvudintresse men jag känner mer och mer att det får lämna plats för ett relativt nyfunnet intresse nämligen löpning. Det är en av anledningarna till att jag inte bloggar så mycket längre. Det går åt mycket pengar och mycket tid till att löpträna speciellt när man ska ställa upp i lopp som Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Finalloppet, Midnattsloppet, Lidingö loppet, Stockholm Halvmarathon och många mer så mina nördintressen har jag skjutit åt sidan lite. Jag finner inte mycket tid längre till att spela lika mycket TV spel, läsa regelböcker eller måla figurer då träning tar upp mycket av min fritid.

Nej, bloggen läggs inte ner men den kan läggas på is ett tag med ett fåtal inlägg per månad. Jag kommer aldrig sluta älska spel men för tillfället sätter jag löpningen före.

En Azra'il är en elitsoldat som har fallit i onåd. De är ursprungligen personliga livvakter till Sultanen men när en ny Sultan tillsätts, löses det gamla livvaktsgardet upp. På grund av den insikt de fått i Sultanens personliga liv och rutiner, kan de inte skickas till vanliga regiment. Därför skickas de till Azra’il Special Deterrent Group, där deras talanger kan nyttjas men också övervakas. Denna trupp är ansvarig för att skydda utposter längs med den väg där den för Haqqislam så viktiga handelsvaran Silk transporteras.

Namnet Azra'il kommer från Koranen, där Azra'il är namnet på Dödsängeln, en ängel under order direkt från Allah. Dödsängelns uppgift är att brutalt slita själarna från människokroppar och sedan ta dem till Allah för att dömas. Detta är i grunden uppdraget för denna särskilda stridstrupp, som alltid agerar öppet och stridslystet. De utför öppna operationer där fienden ska vara fullt medveten om deras närvaro, en så kallad ”Force by Presence”, eller styrkedemonstration.  Azra'il utför normalt aggressiva attacker, söker medvetet och provokativt kontakt med fienden.

De bär en äldre modell av tung rustning vilket är ett övervägt beslut . Inte bara för att det är en länk till varje enskild Azra'ils tidigare liv (en påminnelse om deras fall i onåd) utan också för att det är mer skrymmande och därmed mer hotfull för fienden. Och om deras närvaro enbart inte är tillräckligt för att sätta skräck i hjärtat på fienden , då släpper de lös all eldkraft till deras förfogande och gör rättvisa åt sitt namn.

Jag hade väldigt höga förväntningar av detta spelet då det är samma som gjorde det underbara spelet Heavy Rain och jag tyckte det levererade både spelmässigt och storymässigt. Du spelar flickan Jodie som har en speciell förmåga och du kastas mellan olika perioder i hennes liv.

Många kan tycka att det inte är mycket spelande i denna typ av spel och de kan ha rätt. Det som sätts i fokus är storyn och ibland känns det som du styr karaktären just enbart för att föra storyn framåt för man blir aldrig direkt utmanad och fastnar på vissa delar i spelet, allting är upplagt så du ska trycka in rätt knappkombinationer vid rätt tillfälle. För er som uppskattar en bra story och vill medverka i den är detta spelet för dig. Men du som gillar utmaningar med tuffa boss strider och fiender att slåss emot på vägen dit kan söka vidare. Tur för mig uppskattar jag bägge typer av spel och tycker de är charmiga på sina sätt.

Ett litet problem som jag hade i spelet var att veta vart jag skulla dra styrspaken i vissa stridsscener. När Jodie slåss mot en annan så visas slaget i slowmotion och du ska styra styrspaken åt det hållet som du ser att Jodie rör sig åt och ibland var det lite svårt att avgöra.

Som jag skrev tidigare är storyn i fokus och den förs hela tiden framåt, känns aldrig upprepande och du får spela i väldigt många varierande miljöer. Särskilt kul är det att du får spela Jodie som barn, tonåring och vuxen så du är med henne hela resan. Jag tror spelet tog runt 16 timmar att spela igenom och jag var inte uttråkad en minut. Det enda som jag tyckte var lite tråkigt var när det blev för övernaturligt vissa stunder men det påverkar inte mitt betyg av spelet då jag fortfarande tyckte det var riktigt bra!

Betyg: (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON till Playstation 3