Då har jag nått slutet på vad som troligen är den mest episka berättelse jag varit med om i ett TV spel. Det som gör Mass Effect spelen så speciella är att de valen du gör i de föregående spelen följer med dig i de kommande men även om detta spelet är det sista så har jag aldrig ställts inför så svåra val som jag gjorde i det tredje och sista spelet i denna trilogi. En sak som dock retar mig är att jag missade min favorit karaktär Kasumi Goto i trean. Hon är med i en add on som man köper till spelet och på något sätt missade jag uppdraget hon var med i under trean. 

Trean var ett fantastiskt spel med många mäktiga cut scenes och utmanande sidouppdrag. En sak som jag tyckte trean saknade var ett större urval av gruppmedlemmar. Endast två var helt nya och fyra var gamla som var med i de föregående spelen. En del detaljer har blivit ditlagda här i trean som jag har saknat i de andra spelen och det är en stark närstridsattack samt att Shepard nu kan klättra över hinder som ligger ivägen. Jag tycker trean mantlar rollen som det avslutande spelet i trilogin fenomenalt men som enskilt spel så är Mass Effect 2 det bästa av de tre spelen. Men självklart går det inte spela nåt utav dom utan att ha spelat dom andra så egentligen borde jag betygsätta trilogin som en helhet vilket då självklart blir högsta betyg utan tvekan men här betygsätter jag trean som ett enskilt spel.

  Kasumi Goto (som jag av någon anledning missade i trean)

Betyg:   (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på X-Box, Playstation 3 eller PC

Den episka rymdsagan fortsätter! Det va längesedan jag satt så här klistrad vid ett spel. Rekordet ligger på 13 timmars spelande i sträck, med bara en halvtimmes paus för mat. Så fast  blev jag i den underbara storyn i detta spelet att jag stängde ute allt annat den dagen. Det finns inget annat spel som Mass Effect, i alla fall inte i denna magnituden. Visst finns det mer spel där spelet påverkas av vilka val du gör, Heavy Rain är ett exempel på ett sådant spel (skitbra spel för övrigt det också) men det får inte denna typen av episka, galaktiska konsekvenser som de val Commande Shepard tvingas ta. Att dom har lagt in romanser i spelet är en extra krydda som livar upp karaktärerna lite, ger en liten avkopplande och personlig "touch" till spelet. Det enda som Mass Effect har emot sig som jag kan tycka är att eldstriderna är väldigt många, och då menar jag många. Men det sker i så varierande miljöer med vädligt välskrivna och genomtänkta bakgrundshistorier och många "cutscenes" att även om du känner att eldstriderna tär på ditt tålamod så tar du dig igenom dom med glädje bara för att du vet att belöningen som väntar i uppdragets slut är mödan värd. Mass Effect 2 tyckte jag var en klar förbättring sen det första spelet och det märks att de har lagt ner mer jobb på detaljer och på att variera de olika miljöerna lite mer i detta spelet.

Kasumi Goto, Commander Shepard och Miranda Lawson

Betyg:    (Episk)

Kan köpas här: CDON till X-box, PC eller till PS3 

Mass Effect 1 finns inte att köpa som ett traditionellt TV-spel till PS3 utan du får köpa det på Playstation Store i digital form. Det finns dock att köpa en utgåva med alla 3 trilogier samlade i en, jag kommer länka till den längst ner. När jag köpte det trodde jag att det skulle vara lika stort som Oblivion eller i alla fall tätt inpå och stort var det men inte ens i närheten lika stort som Oblivion och det är jag glad för. Det finns många sidouppdrag utöver huvuduppdraget du kan leka lite med men som vanligt ignorerade jag de mesta uppdragen då det gällde att åka runt och hitta saker då jag inte tycker det för historien i spelet framåt. Trots spelets storlek så tyckte jag det var alldeles lagom långt och en välskriven historia med intressanta karaktärer. Jag gillar att de valen jag gjorde i detta spelet kommer föras vidare till nästa spel förutsagt att jag inte tar bort sparfilen från min konsol. Jag ser fram emot att spela tvåan och trean inom en snar framtid.

Betyg:  (Mycket bra) 

Kan köpas här: CDON till X-box, PC eller trilogi utgåvan till PS3

Att spela krypskytt är något jag alltid gillat men det är svårt att basera ett helt spel på just bara denna typ av strid. I renodlade krigsspel brukar man få spela med ett krypskytte gevär lite då och då när det behövs och det är alltid ett välkommet tillskott i vilket krigsspel som helst. Men att göra det hela tiden på banor som är relativt lika varandra utan några som helst säregna, distinkta drag från varandra blir i längden väldigt tjatigt. Vad som hade kunnat bära detta spelet vore mer finesser under uppdragen, istället för att bara smyga och skjuta sin väg genom området man är i. I rättvisans namn tror jag detta spelet gör sig bättre online mot andra spelare och jag misstänker att det blir bra mycket roligare då. Personligen är jag inte så mycket för online spelande när det kommer till Playstation så mitt betyg jag kommer sätta är endast baserat på "One player campaign" delen. Mitt slutgilltiga råd är att köp detta spelet endast om du vill ha roligt online mot andra spelare, inte för att spela igenom kampanjen för en spelare, då finns det  bättre spel att lägga pengarna på.

Betyg:    (Godkänt)

Kan köpas här: CDON till Playstation 3, Xbox 360 eller PC

Hur mycket jag än älskar Assassins Creed och hade hoppats på att detta skulle slå alla dess föregångare i spelserien så måste jag bita i det sura äpplet och erkänna att jag gillade alla de 4 föregångarna bättre. Men missförstå mig inte, jag tyckte inte spelet var dåligt, det hade bara några problem som jag tyckte utvecklarna hade hanterat dåligt och på något obegripligt sätt förbisett. Ett utmärkande drag för detta spelet var att det var rätt så buggigt jämfört med de andra men till dess försvar var det aldrig något som störde spelets gång, förutom en gång då jag skulle tjuvlyssna på en båtkapten och hans två undersåtar varav de två undersåtarna hade försvunnit så konversationen kunde aldrig starta. En annan mindre bugg som jag störde mig på var att en gång i spelet pågick en koversation men munnen rörde sig inte på karaktärerna som pratade. Jag läste att det skulle finnas uppdateringar att tanka hem som skulle fixa de mesta av dessa buggar så innan ni börjar spela spelet så skulle jag föreslå att ni  letar efter dessa uppdateringar.

Storyn var bra och man fick spela den nya lönnmördaren Connor ända från barndomen till vuxen ålder. Han hade nya snygga "moves" som han högg ner sina fiender med och hans tomahawk favoriserade jag att använda även framför den klassiska "hidden blade".

Gamla funktioner som rekrytering av lönnmördarrekryter, synkronisering från höga höjder och jaga budbärare märktes knappt av pga alla de nya funktionerna som de många olika befrielseuppdragen i Boston och New York, de varierande sjöfarts uppdragen samt springa runt ute i vildmarken och jaga djur.

Spelet var bra men hade potential till att bli så mycket bättre om Ubisoft hade lagt ner mer tid på att arbeta bort alla buggar spelet lider av. Jag har redan nu börjat fundera på hur nästa Assassins Creed spel kommer se ut och självklart vill jag se Connor igen men om inte så skulle det vara en frisk vind att få spela en kvinnlig lönnmördare i nästa spel.

Betyg:    (Bra)

Favorit karaktär i spelet: Connor Kenway naturligtvis.

Minnesvärd del i spelet: När man springer ut på det stora slagfältet för att ta sig runt den stora fiende armén och lönnmörda deras befälhavare.

Köp Spelet här: CDON - Assassins Creed 3

I förrgår klarade jag av Batman Arkham City. Jag vet inte vilket jag gillade bäst av Arkham Asylum eller Arkham City då de bägge hade väldigt snygga och detaljerade miljöer och spelstilen var densamma. Jag tyckte dock att det var synd att dom upprepade hela grejen med Riddler Trophys, jag har inte tålamod till att springa runt och försöka samla på mig alla. Men trots att jag varvade spelet så var bara lite drygt 40% av spelet avklarat så det finns MYCKET kvar att göra än. Alla sidemissions med de olika skurkarna va en riktigt kul grej, hjälpa Bane att spränga behållare med Titan vätska i sig runt om i Arkham, svara i slumpmässiga ringande telefoner på Arkhams gator med psykopaten Zsasz i andra änden som hotar att döda en oskyldig om inte Batman hinner till en specifik utvald telefon och svarapå en viss tid, hjälpa Mr. Freeze att rädda hans fru från Jokerns män och mycket mer. Du kan också spela som Catwoman genom att använda koden som du får med i spelets fodral och ladda hem de nödvändiga komponenterna. Ett plus i kanten för detta spel var den mäktiga orkester musiken som spelades när Batman hamnade i strid. Jag länkar till den längst ner i inlägget.

Betyg:    (Mycket bra)

Favorit karaktär i spelet: Det finns så många starka personligheter i Batmans värld att välja på men denna gången blir det The Big Bad Bat himself!

Minnesvärd del i spelet: Jag fick rysningar när jag var i full strid mot kanske tio Joker Thugs och Battle Soundtracket (här nedanför) spelades. Där ser man hur viktigt ett bra soundtrack är till ett spel.

Köp spelet här: CDON - Batman: Arkham City

Spelet är varvat men inte 100% avklarat. Jag löste inte The Riddlers alla utmaningar men om jag vill kan jag gå tillbaka och göra det. Det som satte stopp för mig var att jag hade missat att döda 3 Joker tänder inuti en byggnad och hur mycket jag än sprang och letade hittade  jag dom inte, men det hade absolut inget med storyn i spelet att göra så jag har inga problem med att släppa sånt.

Jag var lite fundersam innan jag började med spelet på hur dom kunde bygga ett spel baserat endast runt ett enda mentalsjukhus men det gick tydligen, och det gick att göra det bra! Superskurkar i olika serietidningar och filmer ser man endast oftast som onda, utan att tänka efter varför dom blev som dom blev, dom är bara onda helt enkelt, inget mer med det. Men här, i Arkham Asylum, där superskurkarna som The Riddler, Poison Ivy, Scarecrow och många mer blivit behandlade som patienter så får man, eller i alla fall jag, ett nytt perspektiv på superskurkarna att dom är inget annat än psykiskt sjuka människor som har antagit en identitet som matchar deras uppväxt och personlighet och det gillade jag skarpt med detta spelet, och med Batman överlag. Superskurkarna har inga superkrafter eller är omänskliga på något sätt, dom är bara sjuka individer med färgstarka personligheter. Jag tyckte om psykologi sessionerna som var inspelade på band som man hittade lite då och då, det gav extra krydda på alla de stora skurkarna och en lite djupare inblick i deras personligheter. För att inte nämna den underbara tecknarstilen på alla karaktärerna.

Betyg:    (Mycket bra)

Favorit karaktär i spelet: Harley Quinn tyckte jag va härlig. Hon var som en förvuxen liten flicka som inte verkade förstå allvaret i det hon höll på med och allt på grund av hennes kärlek till Jokern. 

Minnesvärd del i spelet: Alla superskurkarna och deras färgstarka personligheter.

Vilken klar förbättring detta var jämfört med Transformers The Game. Jag kan säga med all säkerhet att detta spelet inte bara räddar varumärket Transformers inom TV spels världen, utan den sätter den på en pedistal också! Första halvan av spelet får du spela Decepticons och den halvan av spelet kan kännas rätt monoton då det inte händer särskilt mycket som sätter en extra prägel på spelandet. Det är senare när man går över och spelar Autobots som jag tycker att spelet verkligen sätter fart. Otroligt snygg grafik och dom har verkligen lyckats med designen av Cybertron, den är extremt detaljrikt konstruerad. Jag längtar redan att få spela uppföljaren Transformers Fall Of Cybertron.

Betyg:    (Mycket bra)

Favorit karaktär i spelet: Jag har alltid gillat Soundwave!

Minnesvärd del i spelet: Den stora roboten... Omega Supreme