Kom precis på idén att skriva lite om alla de tecknade serier jag såg i  min barndom. Det kan bero på att jag har vuxit upp eller kanske inte men jag tycker att kvalitén på tecknade program har sjunkit till en fullständig hjärndöd nivå på senare år. Jag ska nog vara tacksam att jag växte upp på det härliga 80 talet, där de tecknade serierna fortfarande hade klass, istället för i dag då dagens ungar spenderar all sin tid framför MMORPG spel. Missuppfatta mig inte, jag gillar MMORPG men det finns en gräns. Det får aldrig komma ivägen för det verkliga livet (vilket i o för sig det helt underbara spelet Dark Age Of Camelot gjorde för mig för lite över 1 års tid i början på 2000 talet men det är en helt annan historia).

He-Man

Den mest klassiska av dom alla. Jag kom över säsong 2 på Sci-fi mässan för ett rätt billigt pris och det är jag glad för men än så länge känner jag inte igen ett enda avsnitt så jag antar att jag bara såg första säsongen som barn. He-Man va nog den hjälte jag hade mest leksaker på som liten och till min stora ånger har jag inte kvar en enda av dessa leksaker idag. Jag kommer ihåg att jag hade Skeletors slott som självklart var den skinande pärlan av alla He-Man leksaker. Andra He-Man leksker jag hade va Clawful, Evil-Lyn, Grizzlor, Leech, Man-E-Faces, Mantenna, Multi Bot, Orko, Panthor, Skeletor, Roboto, Sy-Klone och självklart He-Man och Battlecat. Det är säkert många jag har missat också.

Långfilmen på He-Man med Dolph Lundgren såg jag fram emot när den skulle släppas och jag minns hur förväntansfull jag va på den men ack så besviken jag blev på den när jag såg den. Orko va inte ens med i filmen, en av de stora huvudfigurerna. He-Man, Teela och Man At Arms såg inte alls ut som dom gjorde i den tecknade serien, dom påminde inte ens om dom. Det enda dom hade lyckats med i filmen va Skeletor men det räckte inte för att rädda denna hemska styggelse gentemot en 8 årig grabbs hemska besvikelse år 1987.

Tittade på denna gamla stumfilm från 1922 igår. Trots sin brist på ljud och specialeffekter skapar denna film, med hjälp av ett mäktig soundtrack och melankolisk miljö, en stämning som nya vampyrfilmer endast kan drömma att leva upp till. Det är synd att Vampyr genren har gått från detta, mörk, atmosfärsik och ruvande skräck, till "pretty boys" a la Vampire diaries.

Nosferatu var totalförbjuden i Sverige ett tag och denna filmen höll på att gå förlorad pga en rättstvist, pådriven av Bram Strokers änka, om rättigheterna då denna film är baserad på Bram Strokers Dracula. Filmbolaget förlorade tvisten och de flesta exemplar förstördes men som tur var överlevde några exemplar och det är därför vi kan njuta av denna filmen idag

Klassiska filmer är något som ligger nördar varmt om hjärtat och jag såg en underbar klassiker i Söndags kväll. Självklart har jag sett den tidigare men jag har aldrig haft en blogg tidigare så jag har kunnat skriva om det. Filmen heter The Adventures Of Robin Hood med skådespelaren Errol Flynn. Redan första gången jag såg den, på TV för många år sedan, blev jag fäst direkt vid den karatmatiske huvudpersonen spelad av Errol Flynn. Jag har aldrig sett någon gestalta Robin Hood så bra. Dagens hjältar ska alltid ha någon mörk hemlighet eller lida av något från sitt förflutna eller något liknande men på denna tiden, innan allt detta mörker sänkte sig över filmvärlden va hjälten i filmen inget annat än perfekt och självklart damernas räddare i nöden och vem bättre än Errol Flynn att framföra det? Ingen!.

Historien tilltalar mig i alla avseenden. Alla känner nog till historien om Robin Hood, en "outlaw" som kämpar mot orättvisorna i sitt hemland som styrs av kungens elaka bror prins John. Sin laglösa livsstil till trots får han upp ögonen för den fina, vackra lady Marion som naturligtvis faller för våran hjältes charm.

Favoritscen från filmen är när Robin Hood kliver in på prins Johns festmåltid med en död hjort över axlarna och slänger den på bordet framför honom. Lite ord utväxlas och prins John bjuder Robin Hood på lite kött från festmåltiden och tillkännager sedan för alla att han har tagit över styret för England menats hans bror Richard The Lionheart är borta och krigar i korstågen. Robin spottar då ut köttet han har i munnen och min favorit dialog i filmen påbörjas:

Prins John: "What´s the matter? Have you no stomach for honest meat?"

Robin Hood "For honest meat yes. But I´ve no stomach for traitors"

Prins John: ""You call me a traitor?"

Robin Hood: "You? yes. And every man here who offers you allegiance"

Rätt modig grej att säga när han är omgiven av adelsmän och riddare som alla sätter sin lojalitet till prins John.

Jag tycker helt klart den är värd att se. Det finns ingen bättre Robin Hood än denna. Trailern här nedanför gör inte filmen rättvisa, man måste se hela.