Det finns vissa kort i Magic jag helt enkelt inte förstår mig på. Jag fattar inte vilken nytta dom gör. Jag talar speciellt om 3 kort och det är kort jag har i min Commander lek.

Mitt första exempel är ovanstående kort, Magus of the Vineyard. I början av VARJE spelares "precombat main phase" så ger han två gröna mana. Med andra ord så ger han alltså 2 gröna mana GRATIS till mina motståndare och vad tjänar jag på det? Ju mindre mana mina motståndare har att spendera desto bättre för mig, eller hur? Förvisso kostar han bara 1 mana att lägga ut men det är verkligen inte värt det. Då är det väl bättre jag lägger in en Lianowar elf som bara ger MIG mana och inte mina motståndare, precis som det ska vara! 

Nästa kort som står i tur för sågning är skitkortet Veteran Explorer. När han dör får, återigen, VARJE spelare, alltså även mina motståndare, leta upp 2 basic lands och lägga ut dom i spel..... Jag blir helt mållös. Jag får upprepa mig. Vad fan har jag för nytta av att min motståndare får göra detta? Som jag skrev innan, ju mindre mana (basic lands) min motståndare har deto bättre för mig. Tänk att ha detta kort ute i spel tillsammans med föregående kort, och om denna skulle dö, det är alltså 4 gratis mana jag har gett min motståndare. Inte bra...

Jo jag har ju gett min motståndare 4 gratis mana redan så varför kan jag inte ge honom några extra till? Varje spelare betalar X mana och får då leta upp X antal Basic lands och lägga ut dom på spelplanen tapped. Med andra ord, för varje mana jag och min motståndare betalar så många mana får vi lägga ut extra på spelplanen vardera. I all rättvisa så kan jag säga att detta kortet går att använda när min motståndare redan har använt all sin mana men i en Commander lek är det väldigt ovanligt att motståndaren har använt all sin mana när det är din tur så räkna med att han kommer ha minst 1 mana kvar så då är vi uppe i 5 gratis mana jag gett min motståndare, och då är det optimistiskt räknat.

Allmänt

Skriven av Ed Brubaker född 1966 i Bethseda Maryland i USA. Han är en vinnare av det prestigefyllda serietidningspriset Eisner Award som anses vara serietidningarnas version av en Oscar.

Tecknaren heter Patrick Zircher och Doug Mahnke, bägge amerikaner. Patrick Zircher började sin karriär som tecknare åt en del rollspel som tex. Villians and Vigilanties och Champions. Han har jobbat/jobbar för både DC och Marvel. Dough Mahnke´s första jobb var med serietidningen The Mask och har varit verksam inom förlaget Dark Horse men jobbar nu för DC.

Handlingen

Boken innehåller två historier varav den första heter The Man Who Laughs och den andra heter Made of Wood.

I The Man Who Laughs hittar Gordon och hans polismän många döda kroppar inuti en nedlagd fabrik som alla ser ut att ha dött med ett stort makabert leende på läpparna. När en TV reporter dör i live sändning på detta egendomliga sätt, ansiktet får ett förvridet grin och hon dör skrattandes, så uppenbarar sig en man framför TV kameran och sänder ut en varning till hela Gotham och hotar att dom alla kommer dö på samma sätt.

I den andra berättelsen Made of Wood hittas en man död vid fötterna på statyn av den första Green Lantern och på bröstet har mördaren skärt in meningen "Made of Wood". Samma typ av mord skedde för många år sedan, på 40 talet, på den första Green Lanterns tid då han också hade hittat ett offer på exakt samma plats och Batman och Gordon börjar misstänka att mördaren har någon koppling till Green Lantern.

Snabb bläddring genom boken

Min åsikt

Detta är min första Batman jag läser någonsin så jag har inte mycket Batman relaterade historier att jämföra med. Historien var lättsam och lagom spännande. Detta ger inte en djupgående inblick, men en lätt skrapning på ytan, om Jokern och hans sjuka brottsbenägna personlighet. Storyn är inte fokuserad så mycket kring Jokern och hans liv utan mer hans hämndbegär som han till varje pris vill uppfylla. Den andra historien Made of Wood var samma stuk som den första fast med andra typ av mord och en annan huvudfigur. En sak jag inte begrep i denna storyn var när den första Green Lantern, som ska ha varit verksam på 40 talet, kom och hjälpte Batman att lösa denna mordgåta. Åldras inte Green Lanterns? Han var lika ung som han var på 40 talet. Men historien var riktigt bra. Jag känner inte till Gotham City och dess hjältar så bra än så det var ett extra plus i kanten att få bli introducerad till den första Green Lantern.

Betyg:     (Bra)

Kan köpas här: Bokus

Jag har redan tittat klart på andra säsongen. Det tog mig inte ens vecka innan jag hade sett klart alla avsnitt. NU får jag vänta ända till Mars år 2013 för att se den tredje säsongen då den släpps. Jag vill redan nu sätta en SPOILER varning för er som ännu inte sett säsong 2 än och varna er för att inte fortsätta läsa texten som fortsätter under bilden.

Bilden ovanför visar min favorit under andra säsongen. Jag älskar hur han manipulerar och driver med sina familjemedlemar och kommer undan med det. Lord Tyrion är den enda inom familjen Lannister som har ett hjärta verkar det som. Jag sitter också och väntar på att Ned Stark ska komma tillbaka. Jag vet att han är död men jag hoppas på att han återuppstår på något sätt och gör anspråk på järntronen och förintar hela Lannister familjen förrutom Tyrion. Jag vet inte om detta bara är önsketänkande men jag misstänker att kungen över The Wildlings som bor utanför The Great Wall är Ned Stark som på något sätt har återuppstått och leder sin armé söder där han först besegrar The White Walkers, anlsuter sig sedan till sin son Robb Stark och en gång för alla krossar Lannister familjen. Tänk att få behöva vänta 4 månader till för att se hur allting slutar. Jag antar att den tredje säsongen blir den sista. 3 säsonger, 3 böcker, det låter rätt logiskt.

Igår fick jag min World Of Warcraft trading card game expansion. Riktigt snygg design på spelmattan och användbara komponenter som medföljde. I paketet medföljde som sagt spelmatta, 6 st booster packs, en kort box, ett häfte som visar alla kort som är släppta till just denna expansionen, 6 foilade Hero kort och brickor som hjälper dig att sortera dina kort efter de olika klasserna.

På bilden ovanför har jag ställt ut sorteringsbrickorna och lagt ut de olika korten tillhörande klassen bakom dom. Ett väldigt smidigt sätt att sortera sina kort på. Den avlånga kartongen man fick med ger en gott med utrymme för många kort.

På den vänstra bilden är ett av de 6 booster paketen man fick med. Varje Booster pack innehåller 15 kort så sammanlagt 90 kort får man och det borde vara tillräckligt för en nybörjare att kunna bygga ihop en egen lek. Den högra bilden visar kort boxen där du kan lägga din färdigbyggda lek i. Den var rätt stor så det kanske till och med får plats 2 lekar i den om du inte använder dig av plastfickor runt korten.

Även om man inte sett TV serien så tror jag att detta spelet skulle göra sig bra på en spelkväll men självklart går man miste om rätt mycket när man inte gjort det. Spelarna spelar människorna ombord på rymdskeppet Galactica som är på väg mot planeten Kobol som är deras slutdestination. Men en av spelarna är en Cylon, en spion åt fienderna som försöker förinta skeppet Galactica, men ingen vet vilken det är. Man börjar iaktta och analysera varje rörelse och drag dina spelare eller motspelare gör just för att kunna fastställa om dom är din medspelare eller motspelare. När Cylonen väl har avslöjat sig själv då börjar samarbetet de andra spelarna sinsemellan och resan till planeten Kobol blir betydligt farligare. Cylonerna skickar sina Bastestars (stora rymdskepp) för att genskjuta Galactica samtidigt som de skickar ut sina Raiders (stridsskepp) och Heavy Raiders för att borda Galactica med sina marktrupper The Centurions och om Cylon spionen inte har blivit avslöjad än så kan han ställa till med stor skada under dessa anfall.  Bilden nedanför visar Galactica omringad av två Basestars och några Cylon Raiders.

Galactica är utrustad med en "Jump Drive" som gör så att skeppet, när den väl är fulladdad, kan hoppa ut i hyperrymden och fly från sina fiender. Men det tar några rundor innan denna "Jump Driven" är fullt laddad och mycket hinner hända på dessa rundor. Man kan göra ett "jump" innan den är fulladdad men då riskerar man att förlora några civila skepp som följer Galactica på sin resa genom rymden och förlorar man för många civila skepp förlorar man spelet. Efter 8 hopp så har Galactica nått sitt slutmål och dom spelarna som spelar människorna har vunnit spelet och den som spelar Cylonen har förlorat om dom når sitt mål. Men lyckas Cylon spionen få Galactica förstört innan de når sitt mål så har Cylon spelaren vunnit.

De två bilderna ovanför visar en liten del av spelplanen och några av de snygga plastmodellerna som följer med i spelet föreställande människornas Vipers och Cylonernas Raiders. För er som har sett TV serien så skulle jag vilja säga att detta spelet är precis som ett avsnitt i första säsongen som  heter 33. Har ni sett det avsnittet så kan ni tänka er på ett ungefär hur pressad man känner sig i det här spelet.

Nördarna tycker till

Anders

Jag har aldrig sett tv-serien så man skulle kunna tro att spelupplevelsen blir fattigare för mig men jag tycker temat på spelet är inte så väsentligt egentligen. Det som gör spelet roligt är spelmekanismen som går ut på att gissa vilka spelare som är "goda" eller "onda" och detta skulle kunna göras i vilket sättning som helst. Spelet faller i den bra kategorin med spel där reglerna inte är krångliga (reglerna satte sig på 15 min) men det finns ändå många valmöjligheter för spelaren att ta hänsyn till. Nu har vi bara spelat en gång men det verkar balanserat, det var inte säkert hur utgången skulle bli och det var spännande på slutet. Helt klart ett bra spel!

Betyg:   

Martin

Jag sveptes med lika lätt i spelet som i den underbara nyinspelade tv-serien. Paranoian och spänningen om vem som är en Cylon eller inte återupplevde man verkligen i spelet. Den spelaren som är en Cylon kanske inte ens vet det förrän det har gått ett tag in i spelet. Människornas mål är att komma fram till planeten Kobol och Cylons uppgift är då att se till att dom inte kommer fram. Reglerna var väldigt lätta så det blev inte mycket bläddrande i regelboken. Det flöt på väldigt bra. Men jag tror att detta spelet hade varit som roligast med fyra eller fem spelare men det är klart godkänt med tre också. 

Betyg:   

David

Första gången man spelar ett spel brukar det vara svårt att ge ett rättvist omdöme då det blir mycket bläddrande i regler när oklara situationer dyker upp och det har en tendens att sänka spelupplevelsen men i detta spelet gick det rätt fort att lära in reglerna och efter bara några rundor flöt det på väldigt bra. Att du inte riktigt vet vilken som är din motspelare eller medspelare tycker jag var rätt roligt då det sätter en extra prägel på spelet. Det finns två expansioner till detta spelet och jag tror att det kommer levas upp till sin fulla rätt när man spelar med alla.

Betyg:   

Egentligen skulle jag nog ha gjort detta som ett första inlägg inom denna kategorin för att förklara vad det är som kategorin handlar om men att vara efterklok är en av mina starka sidor. Ett Trading Card Game är exakt som det låter. Det är ett kortspel då man spelar med en egendesignad kortlek och man byter och köper nya kort hela tiden för att förbättra sina lekar. Det största spelet inom denna genren är Magic The Gathering. Nya kort tillkommer hela tiden från tillverkarna så under några års spelande samlar man på sig några tusen kort varav många av dom använder man aldrig. Slöseri med pengar att bara köpa en massa kort som man inte använder kanske ni tänker nu. Nej det är det inte för dessa spel är så fantastiskt kul att det är värt det.

Baksidan på ett Magic kort

Ett annat Trading Card Game jag spelar är World Of Warcraft. Det kanske inte är lika roligt som Magic The Gathering men det ligger på en solklar andra plats.

Andra kategorier inom kortspel är Livning Card Game men det äger jag inget än och skulle jag köpa något sådant kommer jag posta det under kategorin Brädspel. Jag är inte riktigt säker än riktigt på vad ett Living Card Game är, jag har hört defenitionen av det några gånger men det har redan fallit i glömska.

Jag har precis plöjt igenom hela första säsongen av A Game of Thrones. Den var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag trodde att denna serien skulle innehålla lika storslagna strider och påkostade scener som Sagan om ringen fimerna, men för att vara efterklok, så borde jag ha fattat att en serie har inte alls lika stor budget att röra sig på som gigantiska filmproduktioner. Men allt detta åsido så är serien riktigt bra ändå. Vissa karaktärer och händelser retar upp mig till den punkten att jag måste titta på nästa avsnitt för att se hur det slutar just enbart för att åka på samma nit en gång till. För er som inte sett första säsongen än och hade tänkt göra det borde sluta läsa nu för jag kommer avsölja nåt här så jag sätter en STOR SPOILER VARNING här! Texten fortsätter under bilden så ingen råkar slänga ett öga på något nyckelord som avslöjar hela handlingen.

Scenen då Ned Stark halshöggs gjorde mig såpass upprörd och förbannad att jag tvingade mig själv att se ett avsnitt till direkt efter trots att jag skulle upp väldigt tidigt till jobbet dagen efter, men det var något jag var villig att offra, en trött dag på jobbet mot att få veta om Ned Stark verkligen blev halshuggen. Först kunde jag inte tro det. Jag var helt säker på att han var huvudpersonen i hela serien, att det va han som var den kommande konungen över de 7 rikena, men så bestämde (ursäkta de kommande uttrycken) den lilla pissråttan, grabbhalvan till kung att han skulle halshuggas. Kommande avsnitt blev inte direkt bättre då den lilla skiten tog med Ned Starks dotter och visade henne hans huvud spetsad på en påle. Den natten låg jag sömnlös länge. Men det är känsloreaktioner som dessa som kännetecknar en bra serie! Självklart gör  han som spelar den lilla kungen ett fantastiskt jobb som skådespelare. Det är ju hans jobb att få nördar som mig att hata hans karaktär och vilja se serien till dess slut då han förhoppningsvis får bita i gräset! En underbar första säsong!

Allmänt

Boken är skriven av Micky Neilson och James Waugh. Neilson har skrivit massor för Warcraft och Starcraft tillsammans med James Waugh som också tillsammans skrev huvuddragen, grundidéerna för serien Starcraft Frontline och gav ut dom till olika författare. Bägge har också gjort röstinspelningar för Blizzard Entertainment.

Tecknarna heter Ludo Lullabi och Tony Washington. Ludo Lullabi bor i södra Frankrike där han jobbar med andra projekt vid sidan av sitt arbete med World of Warcraft serier. Tony Washington hittar jag inte mycket om men han har färglagt många World of Warcraft serier samt jobbat lite för Marvel.

Handlingen

Night Elf druiderna utkämpar, i vad som verkar vara, ett hopplöst krig mot sina fiender Satyrerna. Druider har förmågan att ändra skepnad till olika djur och använda naturen som ett vapen och för att ha något hopp att vinna kriget anser några av druiderna att drastiska åtgärder måste tas. Det finns en skepnad som är förbjuden för druiderna att förvandla sig till och den är förbjuden just för att ingen druid har någonsin kunnat tämja vreden i denna dödliga skepnad, skepnaden av den livsfarliga Worgen.

Snabb bläddring genom boken

Min åsikt

Jag misstänkte redan innan jag köpte denna att den skulle falla mig i smaken. Jag har spelat World of Warcraft online spelet och i det spelet finns det en liten by som heter Duskwood som jag alltid har funnit väldigt fascinerande. Den ligger i en mörk skog och är insvept i ett mörkt dunkel som ger byn en spöklik känsla. En mystik ligger och ruvar över Duskwood och invånarna håller sig helst innanför byns avgränsningar i hemmets trygga vrå i skydd mot de faror som lurar ute i mörkret. Utanför denna byn ute i den mörka skogen hittar man Worgens som ränner runt och jag insåg då direkt att denna bok skulle innehålla lite av denna gastkramande känsla som alltid kröp på en när man kom till Duskwood, just för att denna boken utspelar sig i det området. Boken var läsvärd och illustrationerna är snygga. Den hade sina oanade vändningar då och då så den var inte under några omständigheter förutsägbar.

Betyg:     (Mycket bra)

Kan köpas här: Bokus