Den 31:a Augusti släpps Tales Of Graces F, ett rollspel från Japan med Manga stuk över sig. Den extremt fula grafiken i detta spel kan få en att tro att detta är ett Wii släpp men icke då, tror det eller ej men detta spel finns till den betydligt mer överlägsna PS3:an också. Spelet släpptes år 2009 i Japan men vi får inte se det förrän nu, 4 år senare, av någon anledning. Wii varianten sålde 100 000 exemplar och PS3 varianten 200 000 exemplar i Japan. Rätt låga försäljningssiffror om man jämför med hur många människor det egentligen bor i Japan som är TV spelets huvudland, eller? Manga fantaster här i västvärlden lär dreggla över det här spelet men jag som aldrig har förstått tjusningen med Manga fnyser bara åt det här släppet och väntar på bättre tider. Men för er som gillar sånt här så ger jag er trailern.

I några av mina Avengers vs X-men samt Avengers nummer görs det reklam för två leksaker som bägge har en sak gemensamt, de är nämligen fullständigt värdelösa men smart marknadsförda. En av dom heter Bonka Zonks och ska tydligen vara någon form av studsande plast grejer föreställande Marvel hjältar och skurkar. Meningen med dom är att slå ner andra Bonka Zonks på hela två varierande sätt, nämligen SPIN or FLICK som reklamen så fräckt anger med sin "coola" in your face attityd. Men det är här jag tappar greppet om allting. Jag ser inte tjusningen i dom då allt dom är är egentligen bara en rund plastbite med ett klistermärke runt sig föreställande en marvel figur. Men vad får du om du skrapar bort detta, för övrigt fula och oerhört simplifierade, klistermärket? Då får du precis det som det är, en plast design som kan studsa och som inte har någon koppling till den superhjälten eller skurken som avbildades på klistermärket. Men marknadsföringen går hem är det värsta, folk sväljer detta tyvärr. Företagen vet hur de ska mjölka ur pengar från sina produkter även om det dom säljer har allt mellan noll till extremt begränsat underhållningsvärde.

Bonka Zonks

Den andra leksaken jag pratar om heter Scatter Brainz. Det är nästan exakt samma design stuk på dessa som på Bonka Zonks fast här har dom gett dom en "cool" kropp också! Meningen med dessa är att man ska köpa en Brain Bazooka också för att skjuta iväg dom och... är ni redo för detta?... nu  kommer extasen på det hela som får serotonin nivån i din hjärna att gå överstyr, nu kommer den stora grand finale, höjdpunkten på denna leksak som kommer ta världen med storm och sätta den i samma legendariska fack som Transformers leksakerna och ge den en rättfärdig plats på prispallen... på deras huvud sitter nämligen en hjärna som är klibbig och när man skjuter iväg dom *trumvirvel*..... SÅ FASTNAR DOM!! ......  Ja där har ni det, klimaxet av denna leksak. Skjut iväg dom så fastnar dom på nästan allting. Även när jag skriver detta så suckar jag djupt. Hur många sånna leksaker har vi inte sett i våra dagar? Vi alla vet vart detta kommer sluta, materialet som deras hjärnor är tillverkade av kommer mista sin kladdiga förmåga och efter ett tag kommer dom inte fastna på något alls. Då sitter man där med en hel bunt med värdelösa plastfigurer som förmodligen bara kommer hamna i soptunnan ändå! Så gör rätt från första början, köp dom inte alls! 

Jag älskar Marvel, men sån här skit vill jag inte se reklam för i mina tidingar i framtiden!

Jag hade haft uppehåll från MMORPG rätt länge när detta släpptes. Jag hade följt mitt gamla guild Nazgul på deras forum och hållt kontakten med dom där och folk började prata om att Nazgul skulle enas återigen under samma fana på detta spelet efter att World Of Warcraft splittrade oss i två lag. Sagt och gjort, när Age Of Conan släpptes var många av de gamla Nazgul medlemmarna där och förhoppningarna om att detta kunde bli roligt igen var rätt höga. Men detta spelet blev väldigt kortlivat för mig. Jag tror jag spelade det i högst 2 veckor sen la jag ner det. Återigen jämförde jag detta med de gamla Dark Age Of Camelot dagarna och det var helt enkelt inte lika roligt längre. Jag vet inte hur länge Nazgul blev kvar på Age Of Conan men till slut lade dom ner det och de som ville fortsätta med World Of Warcraft återvände dit, så återigen splittrades Nazgul och nu skulle det dröja innan jag gav MMORPG en chans igen. Jag visste att jag aldrig skulle få lika roligt som jag hade i Dark Age Of Camleot så vid detta laget hade jag nästan gett upp hoppet om att MMORPG någonsin kunde bli roligt igen.

Allmänt
Skriven av Brian Michael Bendis. Han är en av de största inom mainstream scenen för serietidningar. Han är en av dom som ligger bakom skapandet av Marvels Ultimate universum och är den som författar serien Ultimate Spider-Man. Han kommer också vara en av författarna till den nya animerade serien av Ultimate Spider-Man som ska släppas någon gång nu under 2012. Utöver serietidningar har han jobbat med film, TV program, TV-spel och lär ut skrivkonst på Portland State University.

Han som tecknat denna heter David Lafuente, född i Spanien men bor för tillfället i England. Han har jobbat för Marvel ända sedan 2009 och tecknar serien Ultimate Spider-Man. Han var en av de tecknare som ställde upp i rekordslagningen för den snabbaste tillverkningen av en serietidning någonsin. rekordet skedde 9:e April år 2011 och hela processen övervakades av Guiness rekordbok. Serietidningen tog 11 timmar, 19 minuter och 38 sekunder att göra. Vill ni besöka hans officiella hemsida så kan ni trycka HÄR. Tyvärr är hemsidan på spanska, jag hittade ingen engelsk version på den. Men bilderna han har tecknat går fortfarande att titta på.

Berättelsen & Tecknandet

Det tar vid där den förra Ultimate Spider-Man slutade. En pojke, Rick, som bor granne med Peter Parker & co. drabbades av några besynnerliga symptom precis innan Ultimatum händelsen och hamnade i en 6 månader lång koma. Nu har han precis vaknat upp och får återvända hem men hans symptom fortsätter att visa sig och folk misstänker att han kan vara en mutant. Johnny Storm, från den nu mera splittrade Fantastiska fyran, får reda på att Rick kan vara den utvalde härolden från ett projekt som Fantastiska fyran jobbade på innan Ultimatum händelsen. De hade hittat en artifakt som 6 månader tidigare, precis runt den tiden då Rick föll in i sin koma, valde ut en person som skulle bli räddaren av mänskligheten och nu verkar det som om dom har hittat honom.

Den andra historien i denna handlar om två varelser som kan ändra sin skepnad att se ut som vilka dom vill. De fångar Peter Parker och ställer till oreda i hans personliga liv. Det dröjer inte länge förrän de kommer på att han är Spider-Man och då tycks en värld av möjligheter plötsligt öppna sig för denna brottsliga duo. Iklädd Spider-Man dräkten utför de en rad med bankrån och stölder. Den första serien, som heter Crossroads, om Rick och hans nyfunna mutantkrafter är bättre än den andra, Chameleons, som de också har döpt hela boken till. Crossroads är en spännande utveckling inom Ultimate universumet som kommer att bli spännande att följa. Effekterna av all förödelse som de orsakade Spider-Man i Chameleons binds samman väldigt bra i nästa Spider-Man tradepaperback, Spider-Man Vol. 3, Death Of Spider-Man Prelude .

.  

Ett litet smakprov

Allt som allt...

Boken består av två berättelser varav en av dom är mycket bra och den andra är godkänd men i mitt tycke blir den bättre när den vävs samman i nästa Spider-Man.

Betyg:    (Bra)

Kan köpas här: Bokus

Vad synd måste jag säga, vad synd att en bugg satte stopp för mig och spelandet av det här spelet. Det verkade rikltigt bra för att komma från Super Nintendo eran! Lite drygt 10 minuter in i spelet stötte jag på en bugg som gjorde att när jag gick ut på högra kanten av spelskärmen så kom jag in vid den vänstra, precis som om Aladdin fastnade i en loop. Detta spelet hade jag velat spelat lite längre på för jag kände att detta var ett spel för mig, detta var ett spel som jag hade kunnat spela klart och ta med i min Varvat spel serie här på bloggen, men omständigheterna ville annat tyvärr. Spelet lämnade mig dock med lite funderingar över om detta kanske kan ha varit en väldigt tidig föregångare till spel som Assassins Creed och Uncharted? Självklart talar jag inte om handlingen, grafiken eller spelstilen utan en så liten grej som på det sättet Aladdin tar sig fram på, genom att stundtals svinga sig genom byn på träpålar som sitter högt över marken och klättra upp för avsatser.

Betyg:    (Bra)  Hade jag kunnat fortsätta med spelet så är jag övertygad att betyget hade blivit högre

Vilken klar förbättring detta var jämfört med Transformers The Game. Jag kan säga med all säkerhet att detta spelet inte bara räddar varumärket Transformers inom TV spels världen, utan den sätter den på en pedistal också! Första halvan av spelet får du spela Decepticons och den halvan av spelet kan kännas rätt monoton då det inte händer särskilt mycket som sätter en extra prägel på spelandet. Det är senare när man går över och spelar Autobots som jag tycker att spelet verkligen sätter fart. Otroligt snygg grafik och dom har verkligen lyckats med designen av Cybertron, den är extremt detaljrikt konstruerad. Jag längtar redan att få spela uppföljaren Transformers Fall Of Cybertron.

Betyg:    (Mycket bra)

Favorit karaktär i spelet: Jag har alltid gillat Soundwave!

Minnesvärd del i spelet: Den stora roboten... Omega Supreme

Detta är det första Addams Family spelet, som jag har spelat i alla fall, som jag känner att jag skulle kunna spela igenom ända till slutet. Man spelar Gomez Addams som ska rädda resten av sin familj men från vad vet jag inte. Spelet startar direkt utan någon förklaring till vad som har hänt. Grafiken gillar jag och spelkontrollen är godkänd. Den är lite överkänslig när gubben står still och vill man försiktigt röra sig åt ett håll, då vill gubben väldigt gärna skena iväg så det gäller att trycka väldigt varsamt på kontrollen.

Betyg:    (Godkänt)

Det är på tiden att jag skriver om denna serien. Jag hade tänkt göra det precis när jag sett klart den men jag har av någon anledning inte orkat. När jag började titta på denna serien hade jag inte höga förväntingar, jag trodde det skulle vara en medioker science fiction serie i klass med Stargate men ack så fel jag hade! Aldrig hade jag i mina vildaste fantasier ens kunnat drömma att denna skulle utklassa gamla sci-fi favoriter som Star Wars och Star Trek. Jag är glad idag att jag gav denna serien chansen för jag vågar inte ens tänka på vad jag hade gått miste om annars.

Människan är en utrotningshotad och jagad ras efter att deras hem, planeten Caprica, blev förstörd av Cylonerna. Gamla myter och legender talar om en annan planet i universum som hyser människoliv kallad Jorden. Så i en gemensam flotta, de enda överlevande från Cylonernas attack, ger de sig av i hopp om att hitta sitt nya hem.

Känslan av att människan är nära sin undergång är så intensiv och den ligger och ruvar över serien som en mörk skugga väl ända inpå säsong 3. Redan i första avsnittet på första säsongen får man nästan en klaustrofobisk panik känsla då människan jagas som villebråd genom rymden av den Cylonska flottan.

Det finns många huvudpersoner i serien men den stora huvudpersonen är helt klart Commander William "Bill" Adama. Denna karaktären imponerade mig riktigt mycket. Edward James Olmos heter han som spelar Adama och han gör ett fantastiskt jobb! Han är så lugn och så otroligt sansad även i de allra mest stressiga och dödliga situationer, han leder flottan med en såpass stark beslutsamhet att man börjar se honom som en fadergestalt för hela människlgheten, vilket han i viss mån är. Han leder en flotta med det sista som kvarstår av våran ras. Alla ombord, piloter, officerare och flygdäcksarbetare, alla ser de upp till honom och respekterar honom och själv skulle han göra allt för de som står under hans befäl, samt offra sitt liv för att beskydda de civila skeppen i flottan. Sådana hjältar är sällsynta i dagens TV serier, om de ens existerar längre, om inte så har jag hittat nålen i höstacken.

William "Bill" Adama