Då var det dags att sätta liv i Guldkorn kategorin igen och denna gången tänker jag ge mig på ämnet musik. Jag älskar alla sorters musik, allt mellan Country till Black Metal, modern pop, Keltisk musik ect. Mern det som ligger mig närmast om hjärtat förutom Bruce Springsteen är gammal folk/country/bluegrass musik. Människor har som vanligt skapat sig en stereotyp av bluegrass musiker som en inavlad bergsbo med 6 fingrar på vardera hand och en jävel på att spela Banjo men väldigt få tar sig verkligen tid att lyssna på texterna dom sjunger. Deras låtar hör inom kategorin "storytelling" vilket innebär att låten berättar en historia från början till slut och detta begrepp är många obekanta med då dagens låtar förlitar sig mer på en fräsig refräng och ett  beat som går hem på dansgolven. Jag vill med dessa inlägg hedra en döende musik era, då musiken spelades av fattiga bönder och gruvarbetare och genom deras toner och sånger vill de berätta en historia om ett hårt liv kantrat med whiskey, hjärtesorg och död. Detta mitt gott folk är den äkta varan!

"I guess I keep on gamblin', lots of booze and lots of ramblin'
It's easier than just a-waitin' 'round to die"

Låten heter Waitin´ around to die och är skriven och spelas av artisten Townes Van Zandt. Klippet ovanför är från filmen Heartworn Highways som är en amerikansk musikdokumentär som spelades in 1975 och utgiven 1981. Den mörkhyade mannens reaktioner i slutet av låten säger väl ändå allt. Det är så äkta musik berör en.