Ett försenat blogginlägg eftersom det va ungefär 1 vecka sedan jag klarade av detta spel. Jag klarade det på nästan en vecka vilket får mig nu i efterhand att känna att jag kanske gick miste om en massa saker. Men jag hade inte ork att springa runt och köpa alla affärer och landmärken en gång till eller levla upp lönnmördar rekryter ytterligare en gång, även om den funktionen här var grovt förbättrad och de många olika, varierande sätten man rekryterade lönnmördare på var en väldigt positiv överraskning. Spelet höll måttet, som alla underbara Assassins Creed spel, trots en del upprepningar. Jag hade egentligen börjat ta en paus från Assassins Creed efter Broherhood och påbörjat Ghostbusters men jag fick avbryta det för jag kunde inte fokusera på det spelet när jag visste att det fanns ett Assassins Creed spel kvar att spela.

SPOILER varning för er som inte vill läsa om handlingen.

Det va genialiskt hur de vävde ihop Ezios öde med Altairs. I slutet när Ezio vandrade ner i det valvet där Altair hade suttit död de senaste 300 åren och få se Altairs skelett sitta i den stolen var lite hjärtskärande. Lite tungt var det också att se när Ezio tog av sig sina vapen och rustningar och kasta dom på golvet och praktiskt taget sade att han hade gjort sitt, han va färdig, nu får någon annan ta över (Connor i Assassins Creed 3) va också lite tungt. Man hade ju vant sig med att döda tempelriddare med den charmiga italienaren som sträckte sig över 3 årtionden.

Betyg: 4/5

Favorit karaktär i spelet: Ezio Auditore och Altair ibn la ahad

Minnesvärd del i spelet: Det fanns rätt många här. Att jaga efter tempelriddarna i båten tyckte jag va mäktigt och uppdraget att gå och plocka blommor. För att citera Ezio när kvinnan han va förälskad i bad honom att gå och handla vita tulpaner: "It would be a nice change of pace".

Favorit citat från spelet: "We are gonna show our enemys what it means to be enemys of the Assassins!!!" Ezios vän låg mördad framför honom och kvinnan han älskade var kidnappad. Ezio satt på knä och höll sin döda vän i sina armar och bakom honom samlades lönnmördarna, Ezio vänder sig om och säger med arg röst ovanstående citat. Tätt därefter stormar lönnmördarna hamnen i Konstantinopel och en stor strid utspelar sig.