Tittade på denna gamla stumfilm från 1922 igår. Trots sin brist på ljud och specialeffekter skapar denna film, med hjälp av ett mäktig soundtrack och melankolisk miljö, en stämning som nya vampyrfilmer endast kan drömma att leva upp till. Det är synd att Vampyr genren har gått från detta, mörk, atmosfärsik och ruvande skräck, till "pretty boys" a la Vampire diaries.

Nosferatu var totalförbjuden i Sverige ett tag och denna filmen höll på att gå förlorad pga en rättstvist, pådriven av Bram Strokers änka, om rättigheterna då denna film är baserad på Bram Strokers Dracula. Filmbolaget förlorade tvisten och de flesta exemplar förstördes men som tur var överlevde några exemplar och det är därför vi kan njuta av denna filmen idag