Klarade av Assassins Creed 2 häromdan och jag måste säga att jag tyckte det va en klar förbättring sen ettan. Jag har aldrig blivit så frustrerad över ett spel som jag blev på Assassins creed 1. Jag är sån att jag bryr mig oftast inte om att göra alla sidouppdrag som kommer med spel som i detta spelet att samla in alla fjädrar eller som i ettan, samla på alla flaggor. Det för ju inte historien framåt utan det är ju bara en massa onödigt tidsfördriv som man kan spendera på att spela nya spännande spel istället. Men jag kunde inte motstå att få tag i Altairs rustning. Det va rätt roliga utmaningar att smyga runt i stora byggnader och lönnmörda, hoppa och klättra sin väg fram till de 6 olika lönnmördargravarna.

Historien i hela Assassins Creed är bland dom bästa jag har varit med om och jag älskar hela det här konspirations stuket dom kör med. Jag har precis vart och köpt Brotherhood idag, det tredje spelet i serien och kan knappt vänta att börja spela det.

Betyg: 5/5

Favorit karaktär i spelet: Ezio Auditore

Minnesvärd del i spelet: Slåss sin väg fram ovanpå vatikanens murar va häftigt

Fvorit citat från spelet: "Och jag tänker inte vara så noga med att köra upp rätt huvud i rätt röv heller!" - Kaptenen, som Ezio befriade från fångenskap, när han förklarade vad han skulle göra med vakterna så fort han kom ut.

Övrigt: Hittade en skitbra låt i detta spelet, Dream Of Venice med Jesper Kyd